Resan hem

Jag börjar med ett ord: hamnbassäng. I det här fallet finns inget bättre.
Stena Jutlandica avgår 11.50 från Fredrikshavn, ankomst till Göteborg 15.15. Därmed är Danmarksveckan till ända.
Det regnar hårt.
Redan 9.48 kör vi in på färjeterminalen. Tolv minuter till inpassering genom kontrollen, Oslofärjan måste hinna iväg först.
Snart börjar bilarna rada upp sig. Toaletter finns utanför terminalen, många resenärer passar på.
Jag läser färdigt "Min kamp" av Karl Ove Knausgård. Den har blivit mycket omtalad den senaste tiden.
Vet inte hur autentisk den är. Är det en roman eller en självbiografi? Släktingar till Knausgård har tydligen protesterat i form av ett öppet brev till en Oslotidning. På faderns sida har all släkt sagt upp bekantskapen med författaren.
Att läsa boken är som att öppna en dammlucka och låta sig sugas med av det framrusande vattnet.
Beskrivningarna av olika händelser och tillstånd är långa och detaljerade, ibland orkar man inte läsa vidare. För övrigt gillar jag dialogpartierna, de låter ungefär som när folk pratar med varandra i verkligheten fast ändå inte. Det låter naturligt fast det är onaturligt.
Det gungar på Kattegatt. Regnet har slutat.
Jag skriver med pennan som jag köpte i Hirsthals, fiskarstaden, arbetarstaden med sina dofter av olja och sälta från havet. På grund av sin trekantiga form går den utmärkt att hålla i och således även att skriva med.
Men min gamla penna, den från Capella Ecumenica i S:t Annas skärgård, är också bra. Den är min favoritpenna.
Y tittar på veckans bilder i kameran. De är över 300.
På båten finns inte mycket att göra, tack och lov. Pris ske Gud, ingen underhållning, inga trubadurer.
U ringer från Lappland. Han och G har åkt upp till G:s stuga. Igår fick U en gädda på åtta kilo. Den kanske går att använda på något sätt. De är nu fyra grabbar i stugan, även K och L. De spelar, sjunger, fiskar och har trevligt tillsammans.
Vi har ätit räksmörgås och druckit kaffe. Tog också en dammsugare och en triangelformad godisbit med röd marsipan ovanpå och mörk choklad runt sidorna.
Folk går fram och tillbaka på båten, likadant gjorde de på överresan fast det inte är samma människor. Alla har svårt att sitta stilla, det är som om de letar efter något.
På vägen från Aalborg såg jag för mitt inre hur väldiga maskiner liknande dem i "Världarnas krig", sprang fram över de yndiga danska sädesfälten samtidigt som de lät eldsstrålar spruta över landskapet.
Jag sa ingenting till Y om denna vision.
Jag känner igen mig i vissa partier av Knausgårds bok. Sättet att uppleva tillvaron, att registrera omgivningen och rapportera vidare den informationen till sig själv.
Men varför ta den så allvarligt? Det är ju bara en bok.
Näringslivet vill försvåra för människor att studera humanistiska ämnen. Teknik och ekonomi ska dominera, hjulen i vapensmedjorna ska fortsätta snurra med oförminskad kraft.
Färjan lägger till på minuten 15.15. Av som fjärde bil och ut på E20. Nu väntar Sverige som är ett annat land än Danmark.
Känner vi det landet?
Jag gör det inte.