E4:an söderut

E4:an söderut.
Vill minnas att jag använt den inledningen tidigare men varför inte en gång till?
Som vanligt vägarbeten på Essingeleden och vidare ner mot Södertälje. Dessa arbeten blir aldrig färdiga. Det är inte heller meningen, de börjar ständigt om.
En jämförelse kan göras med missionshuset i Brottby som under cirka 25 års tid varit omgärdat av byggnadsställningar.
Ingen har någonsin sett en snickare klättra omkring på dessa ställningar.
Södertälje - Nyköping = tråkig sträcka.
På macken vid Sillekrog berättar löpsedlarna att Gun Hägglund har avlidit. Jag minns henne från "Träna med TV" där hon och Bengt Bedrup försökte ingjuta spänst i svenska folket.
Bedrup är också borta liksom, tror jag, Adrup och Cedrup.
Samt Orup d.ä. och Olivercrona.
Men Ortmark finns kvar.
Gun Hägglund var gift med KAS, Karl Axel Sjöblom, legendarisk TV-man.
Det står också att Sven Tumba är svårt sjuk. Tråkigt. På 1950-talet spelade han inte bara ishockey, han var också programledare för "Timmen Tumba", ett ungdomsprogram i radio som sändes vid den tiden.
På rastplatsen i Stavsjö träffar vi en tysk från Berlin. Han säger att den svenska ölen är för svag.
Tyskarna vill ha starka saker.
Jag tänker berätta att vi i december ska besöka julmarknaden i Lübeck men hinner inte. Varför skulle förresten våra resplaner intressera honom?
Järnvägen mellan Kolmården och Virå kallades i folkmun "Nunnebanan". Anledningen var att nunnefjärilen gjort så stor skada på skogen i trakterna runtomkring att många träd omedelbart måste huggas ner och fraktas bort.
Lösningen blir att bygga en järnväg.
1939 läggs den ner.
Fortfarande finns ett brofundament kvar på höger sida vid Stavsjö om man kommer från Nyköpingshållet.
Stavsjö Värdshus drivs av kineser, det är nästan aldrig öppet.
På bruket tillverkades förr kanoner. De provsköts i en grusgrop.
Jag läste i förrgår en blogg om spyfobi. Författaren går ständigt omkring och oroar sig för att bli magsjuk. Det låter sjukt. Jag avbröt läsningen ganska snart eftersom jag mådde illa.
Börjar nynna signaturmelodin till "Lilla Journalen", ett TV-program som sändes med ojämna mellanrum från 1961 till 1994. De sista åren hette programmet "Modejournalen". Oefterhärmelig programledare var Ingrid Schrewelius. Jag kan fortfarande höra hennes röst.
Glider in mot Norrköping. Flaggan i topp vid Stenkullens Hotell. Ingen människa syns dock till, det gör det aldrig.
Jag gillar George Mackay Browns anteckningar från resan till Shetlandsöarna. De är precis så knapphändiga som anteckningar ska vara.
G M Brown lämnade sällan sitt hem i Stromness på Orkney. Han led av torgskräck, dog 1996. Hans sista ord var: "Jag ser hundratals skepp som lämnar hamnen..."
Fem mil kvar.
Nu heter vägen E22. Den är 56 mil lång om man kör ända ner till Trelleborg.
Polisen står vid infarten till Valdemarsvik; väntar på något, spanar.
Vi är förstås oskyldiga och kör vidare in mot samhället.
Där ser det ut som vanligt. Något annat hade vi inte heller väntat. Det hade i så fall kommit som en oerhörd överraskning.
Inget mer behöver tilläggas förutom att jag har ont i en tand. Kanske inte direkt ont i tanden, det verkar vara tandköttet som är lite inflammerad.
Jag måste göra något åt det hela.
Jag kan inte vänta längre nu.
Å andra sidan kanske inflammationen går över av sig själv. Det vore ju det bästa i denna den bästa av världar.