Kristus i Gladhammar

Man svänger av från allfarvägen när något ovanligt upptäcks. I detta fall handlar det om en kyrka på vänster sida, en tegelkyrka med en fönsterförsedd kupol ovanpå - Gladhammars kyrka.
Inuti byggnaden är ljuset fantastiskt, det är rent av himmelskt. Det skiner på Krisusgestalten som vore den levande.
Ett sådant ljus finns inte i de uppländska stenkyrkorna. Där är ljuset ett annat, det har en dovare accent. Det är ett ljus som är mer mörkt än ljust.
Vi blir insläppta i kyrkan av en kvinna som arbetar där. Hon berättar att kyrkan invigdes 1886 och att statyn är en kopia av Thorvaldsens berömda Kristusstaty.
Kyrkotypen kallas centralkyrka. Jokkmokks kyrka har vissa likheter med Gladhammars. Det läser vi senare i broschyren som fanns att köpa för tjugo kronor.
Nu är vi i Karlskrona, Karl den XI:s stad. Han står staty på stora torget. Vi dricker kaffe och äter bakelser på ett fik. Jag har köpt en bok av Mari Ljungstedt som heter "Den farliga leken". Till viss del utspelas den på gotländska Furillen. Där var vi sommaren 2009. Jag känner igen den silverblänkande husvagnen på bokomslaget. På ön fanns tidigare två radarstationer, Katten och Bonsen, som sökte igenom luftrummet på jakt efter eventuella ryska inkräktare (nu är vi dock goda vänner).
På Furillen finns idag ett exklusivt hotell.
Håkan Nesser har byggt ett hus i närheten.
Karlskrona verkar vara en intressant stad men vi vet ingenting om den. Huvudön heter Trossö. Var håller flottan till? Kanske längre bort, i skymundan? Vi såg tre flottister gå förbi i sina mörkblå uniformer men det var ingen idé att följa efter dem, vi ville inte väcka onödig uppmärksamhet.
I svenska flottan finns bland annat nio korvetter och fem ubåtar. Den var mycket större tidigare men det beror väl på att världen var större.
Idag är det fredag och inget mer finns att tillägga förutom att Morjärvsmannen inte var någon spion och att Wennerström kanske hade en medhjälpare på Försvarsstaben. Om detta var han förstås tyst som muren, konstigt vore väl annars.