Tunnlarna under Karlskrona

Järnvägstunneln under centrala Karlskrona är 800 meter lång. Den har nord-sydlig sträckning och leder från Hoglandsparken ner mot Amiralitetstorget. Tidigare var den en viktig transportled för olika typer av varor som var beställda av Kungl. Flottan.
Livsmedel förstås.
Även krut & kulor. Minor. Kanske torpeder.
Dock inte så troligt att sådant gods fraktades per järnväg i en tunnel. En viss explosionsrisk förelåg förstås.
Hela Karlskrona kunde ha gått åt skogen om någonting hänt.
Nu används inte tunneln längre, den är stängd i båda ändar.
På olika forum för urban explorers kan man läsa att det från denna tunnel utgick andra tunnlar i ett helt system. De iordningställdes under krigsåren och syftet var förstås att i orostider kunna skydda vitala delar av försvarsapparaten.
Även detta tunnelsystem, som för övrigt ligger under Stora Torget, är stängt, till och med igencementerat.
Jag har läst färdigt boken av Mari Ljungstedt. P var mördaren men även K var det. De mördade utan varandras vetskap. Möjligen att K visste om att P mördade men P hade ingen aning om att även K gjorde det.
En spännande bok med ett vintrigt Gotland och ett dito Stockholm som bakgrunder.
Många basehoppare känner fascination över att gå så nära exitpunkten som möjligt och sedan hoppa ut.
De får kickar, jag känner fasa.
Jag förstår helt enkelt inte meningen med detta.
Karlskrona är en verkligt trevlig stad. Nere vid Amiralitetskyrkan gick några flottister förbi. En frågade på vilket fartyg den andre blivit stationerad och hon svarade: Sundsvall.
Det lät trevligt.
Utanför en port stod en gammal ambulans parkerad. På dess vita sida var textat i rött: Akutbil, S:t Lars.
Jag kan tänka mig att man känner trivsel när dagens arbete i Örlogshamnen är överstökat och man cyklar hem genom ett leende Karlskrona till ett väntande middagsbord.
På menyn står idag fläskkorv och potatismos, det sistnämnda naturligtvis hemgjort.
Efter maten är det gott med en kopp kaffe och lite senare på kvällen berättas episoder från den gångna dagens arbete men endast några få väl utvalda sådana eftersom försvarshemligheter fortfarande existerar.
Även om de bara uttalas inom hemmets fyra väggar. Man vet ju aldrig. The night has a thousand eyes heter det i visan och kanske har också kvällen det.
Samt ovanligt stora öron.