tisdag, februari 14, 2012

Alla hjärtans dag

Jag skriver helst om samma saker i varje inlägg. Jag gillar upprepningar och monotoni, de grå dagarnas livsglädje.
Just nu på TV: Leverkusen - Barcelona i Champions Leauge. Messi är verkligen en fantastisk spelare. Han snurrar runt hela tiden, sätter spinn på bollen och spelet. Som vanligt vet jag inte vad jag pratar om. Jag kan ingenting om den gröna mattans schack. Jag känner inte ens igen spelarna. Deras namn är okända för mig, Messis är undantaget.
Som barn var han kortvuxen och fick genomgå hormonell behandling. Nu är han 1,70 lång och väger 67 kilo.
Vi spelade fotboll hemma på åkern, målstolparna utgjordes av störar som slagits ner i myllan. Där vann man ibland och förlorade ibland.
Erik Lindegren skrev en gång ett fotbollsreferat. Det var väldigt olikt alla andra referat. EL skrev med poetisk blick för spelet.
Messi spelar med samma blick. Han är en trollkarl, en dansande dervisch.
Det finns också "tjutande dervischer" och "klandervärda, vandrande dervischer" men Messi tillhör ingen av de grupperna.
Det har snöat under kvällen, jag märkte ingenting. Jag sorterade böcker, åt en Alla Hjärtans bakelse samt tittade på matchen.
Barcelona spelar ett elegant kortpassningsspel. Bollen går med geometrisk rakhet mellan spelarna. Det är en slags skönhetsupplevelse i sig. Som att betrakta en tavla på Louvren eller att skåda ut över havet.
Barcelona ser ut att vinna matchen. Själv var jag till doktorn i fredags. Hon sa att jag var fullt frisk. Hjärtat slog bra och blodtrycket kunde inte vara bättre. Det var bara att fortsätta i mina egna upptrampade fotspår, jag behövde inte ens komma på kontroll nästa år.
I väntrummet läste jag att det är fysiskt omöjligt att slicka sig på sin egen armbåge samt att nysa med öppna ögon. Jag har funderat mycket på detta, skönt att äntligen få veta fakta.
Nu har Barcelona vunnit, Messi gjorde sista målet. Precis som Henry i lördagsmatchen Arsenal - Sunderland, befann han sig på rätt plats när det var dags.
Jag skulle vilja ha ett säkrare öga för spelet, kunna uppfatta mer av nyanserna och finesserna. Jag ser nästan ingenting av detta. Spelarna springer mest fram och tillbaka, någon gång blir det mål.
Det måste ha snöat minst en decimeter de senaste timmarna. Temperaturen ligger strax under noll.
Vem är förresten den bäste svenske fotbollsspelaren genom tiderna?
Mitt val; Erik "Kometen" Karlsson, huvudperson i Fotbollsmysteriet av Sivar Ahlrud.
Han gjorde ett storartat intryck när jag läste boken i slutet av 1950-talet. Och så gjorde han mål i sin VM-debut för svenska landslaget. Han var en chansning som gick hem.
Det kan inte jag göra för jag är redan hemma. Äntligen.

5 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Bäste kapten Blogg! Erik Lindegren var en hygglig bordtennisspelare också. Det har en alkoholiserad kamrat till mig, född -42, berättat. De spelade mot varandra någonstans, någongång på en plats dit de hade blivit förda. Med milt våld får man anta. Gabriel Jönsson skrev också minst ett märkvärdigt fotbollsreferat för ngn skånetidning, återgivet i någon fotbollsantologi jag lånat (och återlämnat!) någongång. Kanske föddes där "Flicka från Backanfall" som kanske blev backanfall, som ju långt senare blev, med Holland,en del av den s k totalfotbollen. Vem vet? Märkliga saker hända; jag är ägare till totalt fyra autografer. Nåjdes är nämnd. På försättsbladet till TT-mysteriet har jag även Sivar Ahlrud. Detta är mäktigt eftersom S.A. inte finns och aldrig har funnits. Boken är ngt slags pris. Författarduon Ahlstedts - Rommeruds respektive alster är dock lätt identifierbara. Jag är helt säker på att Ivar Ahlstedt skrivit både TT - resp. Fotbollsmysteriet. IA, lite gossen Ruda även han (liksom Nåjde) efter "Skinnknutten", var ju både fotbollsnörd och MC-dito. Hans novellsamling "Våldtäkt" skildrar en motorcykelfärd genom efterkrigstidens våldtagna Europa på Nisse Villig (NV 250 cc) och han skrev "Matchen"en"vuxenroman" om fotboll. Tidigt 70-tal lärde jag känna hans dotter. En mycket behaglig kvinna. Vi var på viskrogen Kristina i Gamla stan en gång för att lyssna på herr T. Denne talade med harm och inlevelse om det då nyligen begångna mordet på Pasolini. Plötsligt hördes en röst ur publikhavet: "Finns det ingen som kan tänka sig att slå ihjäl en trubadur också!". Där satt en, lindrigt uttryckt, asfull Anders Börje, så långt från "Två små röda rosor" man kan tänka sig och försökte göra narr av den stackars Torgny Björk. Dessbättre blev Börje utbuad av den seriösa (för seriösa?) publiken. Ahlstedt och Börje var jämnåriga och mycket torrstiga båda. Skulle inte förvåna om de ngn gång tagit ett järn tillsammans... Slutligen ett tillrättaläggande: Björn Hellberg bor ju naturligtvis i Laholm som dock inte är längre en praktlobb från Båstad. Lambert som fyllde 94 den 9/2 bor f ö numer i Oskarsström, man borde fara dit och prata me´n. Inte en siffra rätt alltså; ber om tillgift!
Hälsningar styrman Grogg!

3:23 em  
Blogger Thomas E sa...

Dina kommentarer är ju bättre än mina inlägg. "Matchen" av Ivar Ahlstedt har jag läst men det var länge sen. Min favorit bland Sivar Ahlruds böcker är annars "Tunnelbanemysteriet". Den håller än.

10:20 em  
Anonymous Anonym sa...

Detta är väl ingen tävling Kapten? Du skriver lysande, jag kommenterar efter bästa förmåga! Nattsvers (jmf. dagsvers!)natt mot torsdag:
Jag har lust till ping-pong
sade Erik Lindegren
Kulorna slog ding-dong
mellan hanses ben
Hoppandes vid bordet kring
Just precis som Hsi-En-Ting
Säg mig Thomas säg:
Var han lite ding?
mannen utan väg...

Jag kommer ihåg Kjell Hammarens
finalmatch mot Hsi-En-Ting, var
det 1965? Två kantbollar sedan
var det över... Jag var lika förtvivlad som Grive och Hammaren tillsammans. Kjell kunde ses på Tranås gator under många år, en lite luggsliten man som dock höll
huvudet så högt han någonsin kunde för att tala med Gösta Kullenberg. All heder åt en sådan kämpe. Låt
oss hoppas att Vulcanus håller hans hammare i trim och att han får möjlighet att åter spela dubbel med Alsér där ute någonstans.
Hälsningar fr Styrman Roderlös, blek och skör...

9:02 fm  
Anonymous Anonym sa...

Kommentar till egen kommentar:
Det är för bedrövligt. Jag är, för att tala med hänsovna faster Iris, alldeles förlurvad nuförtiden. Hammaren mot Hsi-En-Ting måste ha varit långt senare. På 60-talet blev ju Kjell europamästare efter att bl a ha slagit den obehaglige defensivspelaren Eberhardt Schöler.
Jag kommer inte i håg om det var i finalen men det är den match jag minns p g a dess märkliga karaktär.
Schöler hade glasögon och såg inte ut som någon idrottsman, snarare som dr Mengeles kusin eller ngt dyl. Allt returnerade han med kraftig underskruv och si så där en gång per kvart smaschade han. Hur Kjell, då icke fyllda 20, slutligen kunde nedlägga detta teutoniska odjur är obegripligt. Ursäkta allt mitt bladder och tack för ordet!

11:36 fm  
Blogger Natali K sa...

Jag får alltid lära mig en massa saker som jag inte visste att jag ville veta när jag läser din blogg. Topp.

9:24 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida