Ingenting annat

Jag var trött förut men nu är jag piggare. Klockan är 20.55. I Dalademokraten kan man läsa att riksväg 50 mellan Grängesberg och Ludvika ska öppnas ikväll men fortfarande lär den vara avstängd. Tydligen är vattnet ännu för högt. Kvinnan på hotellet sa att det regnat fruktansvärt här uppe den senaste tiden. Inte konstigt att vägarna blir översvämmade. Vi tog en tur till Blötberget. Jag frågade killen på Lokmuséet om vägen dit och han sa, glatt förvånad, att han bodde där. Lustigt nog såg vi honom en timme senare i Blötberget. Han satt vid busshållplatsen, skulle tydligen vidare. Jag var så trött förut att jag höll på att somna i fåtöljen. Jag läste i AB att Anders Eklund och Hagamannen blivit bästa kompisar på Norrtäljeanstalten. De tillbringar all fritid tillsammans, fikar, pratar bilar, osv. AE har också träffat en kvinna som han säger är hans flickvän. Hon säger att hon inte är det, de är bara vänner. Hon har besökt honom flera gånger på anstalten, hon tycker synd om honom. Till Blötberget gick förut en järnvägslinje men den är uppriven sedan början av 1980-talet. Konstigt nog finns den fortfarande med på kartan som vi köpte på Shell. Utsuddad i verkligheten alltså men inte på papperet. Jag gick ner till receptionen för att fråga om det fanns kaffe. Hotellvärden sa att han skulle sätta på en kanna, det var inga problem. De hade bullar också. Hembakta. Det är en norsk deckare på TV. Jag tog med en bok på resan. Det är Gustav Sandgrens "Dans till gryningen". Han var en av de Fem Unga. Två av dem blev giganter, Harry Martinsson och Artur Lundkvist. De övriga tre, Josef Kjellgren, Erik Asklund och GS, blev inte fullt så kända. Sandgren var gift med Ria Wägner, hon med den bakåtvända vinkningen. Jag vet inte om det var kaffet som piggade upp mig. Kanske. "Jag vill prata med dig sen", säger en av de norska TV-deckarna. Med mig? Datorns batteri är nu nere på 75% av full kapacitet. Det går stadigt utför. Hoppas att vägen är öppen i morgon. På resan till Grängesberg hade vi långa sträckor av "ingen täckning" på mobiltelefonen. Ibland stod det "endast nödsamtal" på displayen. Frågan är om Telia är bättre än Tre. I Stockholm spelar det förstås ingen roll men man vill ju kunna ringa även ute i skogsbygderna. Tyvärr är det krångligt att byta från en operatör till en annan även om de sjäva säger att det är lätt. Vad föreställer bilden? Det är två långa armar som växer ut från lokets öga. Vi fikade först på konditoriet i Kopparberg och därefter, en timme senare, på Lokmuséet. En lapp på dörren berättade att konditoriet är till salu. Jag föreställer mig hur det är att sitta därinne en snöig eftermiddag i januari medan man väntar på bussen. Det är sånt jag fantiserar om. Ingenting annat!