Julen 1958

Jularna på 1950-talet går ihop, man kan inte skilja dem åt. På juldagsmorgnarna sändes en radioteater för barn som handlade om tillkomsten av psalmen "Stilla Natt". Året var 1818 och möss hade tuggat hål i bälgen i kyrkan i Oberndorf bei Salzburg. Goda råd var dyra. Kantorn Gruber och prästen Mohr hade dock ett ess i fickan eller snarare en sång som de knåpat ihop på julaftons eftermiddag. Den framfördes till gitarrkomp i julottan och succén var ett faktum. Kalle Anka visades inte julen 1958, det var för tidigt. Dessutom hade vi ingen TV. Vi fick vår på hösten 1960. Nu har jag sett alla 52 avsnitten av "Familjen Ashton". Jag hade inget minne av att Philip Ashton också dog i serien men det gjorde han. Att Robert dog någonstans i mitten visste jag ju, men Philip? Det kändes sorgligt, nästan som i verkliga livet, som att förlora en vän. Det sista avsnittet rullar just nu på rutan. Freda och Ian kan inte få barn, Doris har fått barn men är desillusionerad, Edwin funderar över sitt liv, John och Margret är bekymrade över sitt liv tillsammans, Helen ska flytta tillbaka till Australien och Sefton Briggs, den store kapitalisten, verkar ha blivit grundlurad av en annan slug rackare. Och David? Han misslyckas hela tiden. Och Tony? Äntligen på egna ben i en egen lya. Många frågetecken. Det är jul i Liverpool 1945, den första efterkrigsjulen. Nu ska säcken knytas ihop men innan dess ska grisen placeras i den. Eller hellre en kalkon, vi är ju i England. Nu har vi ätit rotmos och fläsklägg. Det var mycket gott, ett äkta svensk långkok. En gång åt jag rotmos i så stor mängd att jag inte kunde röra mig i flera timmar. Det måste ha varit när vi bodde på Ensta Krog i Täby. På vedboddörren hade morfar skrivit "ge fan i dörren". Tydligen hade någon varit på den. I jordkällaren stod lutfisken på lut. Den låg i en tunna fylld med vatten som måste bytas morgon och kväll. Vi bar hinkarna från tvättstugan, det var en bit att gå. Jag har svårt att komma ihåg ordet "palindrom". Det är ju ett ord - eller mening - som kan läsas både fram och baklänges och få samma innebörd. Exempel på ord: ABBA. Exempel på mening: Ni talar bra latin. Man tror inte att det är sant men det är sant. Sant är också att Philip Ashton dog. Och synd. Tragiskt. Han hade klarat sig igenom hela kriget men hösten 1945 i Tyskland gick han in i ett hus som exploderade. Det var en blindgångare som detonerade, dessutom var den brittisk. Ödets ironi. Edwin, fadern, åkte över till Tyskland för att få svar på sina frågor men fick återvända tomhänt. Relativt tomhänt. Jag trodde bergfast att Philip överlevde kriget men jag tog fel. Man skulle gärna vilja att serien fortsatte men någonstans måste den sluta. Även detta blogginlägg måste sluta. Det gör det här.