Annandag jul

En lugn dag. Var ner och handlade på Konsum. Lång kö framför spelhörnan. Stoppade ner äpplen, potatis, mjölk, fil, högrev, bröd, etc. i vagnen. Risgrynsgröten var slut. En kvinna frågade en personal som svarade att ICA kanske hade men det var därifrån kvinnan just kom. Upp med varorna på bandet. Kassörskan frågade vad "det där" var och jag svarade kålrot. Sånt är inte lätt att veta, det finns många konstiga grönsaker - svartrot, persiljerot, rättika. Vem har någonsin använt en rättika? Den lär ändå vara en av de äldsta kulturväxterna, släkt med rädisan men vit och betydligt större. Ute snöade det narigt. Lätt blåst. Körde hem, ut med kassarna och därefter in i garaget. Kaffe och fruktkaka. Skar högreven i lagom stora bitar. Brynte dem, därefter ner i grytan. Fick puttra i två timmar. Gott. Äppelpaj och kaffe lite senare. TV-deckare. Det var Mona Malm som var mörderskan. Saker och ting hade blivit fel. Hon ville ställa allting tillrätta. Egentligen gjorde hon bara goda gärningar. Inte så kallt ute, några minusgrader. På TV slår en man sig själv med piska. Hans rygg är snart täckt av stora, blodiga sår. Filmen heter "Da Vinci koden", Tom Hanks spelar huvudrollen. På en annan kanal äter Hannibal Lecter upp en fängelsevakts ansikte. Hårda bud. Sen rymmer han, tror jag. Jag orkar inte se mer. Den här julen har jag inte läst Jan Fridegårds novell "Det röda bokverket". Julgranen står för bokhyllan. I novellen berättar Fridegård om när han var antikvariatsbokhandlare på Östermalm. Det är på julafton, affärerna går dåligt. Han vill åka hem till fadern men har inga pengar till resan. Slutligen köper en arbetare stadd vid kassa Almqvists "Törnrosens bok" som julklapp till sin dotter och resan kan bli av. Är Da Vincikoden verkligen en bra bok/film? Jag vet inte. Är det inte hela tiden ett förbannade tjatande om den heliga graalen och hemliga ordenssällskap hit och tempelriddare dit och fan och hans mormor. Man tröttnar på sånt. Jag bryr mig inte om den heliga graalen, vi köper våra dricksglas på Ikea, de kostar fem kronor styck och går sönder hela tiden men det är så vi vill ha det. Det jag verkligen saknar under julen är en spännande film av "swashbuckletyp" där det fäktas och äventyras för hela slanten. Ett exempel är "Scaramouche" med Stewart Granger som hjälten och Mel Ferrer som skurken. En lång slutscen där hjälten äntligen får triumfera över skurken, det har man längtat efter filmen igenom. Andra exempel är "Kapten Blod" eller "Robin Hood" (alltså originalet med Errol Flynn som Robin). Filmerna var bättre förr. Visa någonting med Burt Lancaster, han kunde också hoppa, fäkta och slåss. Man behöver se sådana aktiviteter under julen när det blir mycket stillasittande för övrigt. Vad finns det nu att se fram emot? Backhoppningen på juldagen, en klassiker. Tyvärr sänder inte SVT, däremot Eurosport. Då bänkar man sig med kaffe, fruktkaka och glögg. Vem som vinner? Inte Helmuth Recknagel i alla fall. Han var duktig i början av 1960-talet, nu har han fallit tillbaka. Så är livets gång, man föds på topp och faller sedan tillbaka. Inte mycket att göra åt. Det är bara att köpa nya dricksglas och se glad ut. Fem kronor är ju ingenting.