Nobelfesten

Vi fick vår första TV på hösten 1960. Det var en Philips på 17 tum och naturligtvis visste vi inte att Ph uttalades som f så det blev Pilips. Antennen var en inomhusvariant, två sprön som gick att dra ut och vinkla lite hur som helst. Att hitta bästa bildläge var dock inte det lättaste. Det var mycket brus på rutan, många dubbla konturer och konstiga skuggor men ibland föll bitarna på plats och då kunde man till och med titta på programmen. Ett av de första som vi såg var Nobelfesten. Det kändes högtidligt att få in all denna pompa och ståt i vår lilla stuga. Kungen, Gustav VI Adolf, var där. Naturligtvis också drottning Louise och prins Bertil. Hagaprinsessorna och kronprinsen måste ha varit där, det finns ingen anledning att tro något annat. Fransmannen Saint-John Perse vann litteraturpriset men jag var lite för ung för att ha läst något av honom. Min favoritförfattare var istället Sten Bergman. Jag hade fått hans bok "På hundsläde genom Kamtjatka" i julklapp året innan, det var en spännande läsupplevelse. Givetvis ville man genast ut på liknande resor. Men innan man kan springa måste man lära sig gå, så resorna fick i början ha de små "öar" som låg utspridda på åkrarna som mål. Och det gick också bra. Med fantasins hjälp går man iland med det mesta. När Nobelfesten var över stängdes TVn av. Det var inte bra att slita för mycket på den. Dessutom kunde ögonen ta skada av flimret. Men det var en fin Nobelfest, den första för oss. Jag har inte glömt den än.