Tacksam

Dagen börjar lida - maten är uppäten, kaffet urdrucket och klapparna utdelade. Inte vet jag vad som är julens rätta budskap, om det ens finns något, men visst är det väl trevligt när man kan vara tillsammans i en slags gemenskap, mer märkvärdigt och uppstyltat behöver det inte vara. I morse var jag i minneslunden på Vallentuna kyrkogård och tände ljus för bortgångna familjemedlemmar. Senare på dagen fick jag höra av min moster, det var när vi passerade Lilla Essingen, att min mamma hade kunnat vara med på den trådbuss som i november 1948 störtade ner från Essingebron efter kollision med en lastbil. Elva människor omkom, en överlevde. Min mamma hade hoppat på bussen som gick före olycksbussen. Onekligen får man en känsla av att livet ibland hänger på en tunn tråd, att slumpen avgör i många situationer.Vid den här tiden arbetade hon hos en familj på Stora Essingen. Sedan började hon hos Norrmalms på Odengatan men det har jag nog skrivit om tidigare. Vad gäller trådbussolyckan fick min mamma på grund av beslutet att välja en tidigare buss, leva i ytterligare 58 år och jag kunde se dagens ljus 1949. Det är jag tacksam för. Mycket tacksam.