Berlin - Prag

Staden är en jätteorganism, den slingrar sig runt åt alla håll som ett koppel ormar eller åtminstone som ett koppel ormbunkar.
Buchhandlung Die Isel, vet inte vad det betyder.
Spårvagnarna finns kvar i östra Berlin men inte i västra.
Vissa av resenärerna äter oerhörda portioner till frukost; de vräker i sig korvar, äggröra, bacon, flingor, skinka med mera men det är ju gott och så har vi betalat för det.
Reklam för kontaktlinser: säg det med dina ögon.
Betonghusen byggdes med prefabricerade element, de smälldes upp på nolltid. Chanserade tyvärr lika snabbt.
Att leva i en storstad, att vara en del av den krälande organismen, att få vara med i det vinnande laget, är mångas önskan nummer 1.
Berlin är en oerhört stor stad, man kommer aldrig ur den. Den vill inte släppa sitt grepp.
Kaserner. Vart tog Folkarmén vägen? Gick den upp i BRD:s?
E36 ner mot Dresden. Trött fast jag sovit bra. 162 km. kvar. Ett S-bahntåg på höger sida färdas i samma riktning men knappast så långt.
Ett landskap med tallskogar och sandåsar är ett landskap som jag gillar.
Äntligen Autobahn. Återigen ett platt landskap men med hundratals sjöar sägs det. Är det en slags motsättning? I de en gång uthuggna kraftledningsgatorna har små björkar växt upp.
Det här är den östtyska landsbygden. Calau, Lübbenau och Mao Tse Tung (Mao Zse Dong, pingpongdiplomatins sublime mästare).
The impeachment of Richard Nixon.
Kondomer av märket ”Billy Boy” går att köpa på rastställets herrtoalett. Trepack eftersom alla goda ting är tre. Jag ser inget konstigt i denna affärsverksamhet, den är helt naturlig.
Genom Dresden löper Elbe. Finns också som film, ”Elbe the Movie”.
Att resa väcker känslor av olika slag. Just nu är jag helt tom inombords förutom en kungamazarin.
I Dresden är Frauenkirche mycket känd. J S Bach kom ofta dit från Leipzig, kopplade av vid orgeln, lekte med tangenter och pedaler.
Minns plötsligt gruvarbetaren i Dannemora som fick för sig att bygga en egen kyrkoorgel. Han dog i en gruvolycka 1949, orgeln blev aldrig klar. Den lär stå någonstans i ett härbre.
Nu inne i Tjeckien. Den tjeckiska nationalsången spelas, vi reser oss. Landskapet är kuperat med berg vid horisonten. Man ”rinner” ner i Tjeckien genom två tunnlar, det slår lock för öronen.
”Bord” heter ”stol” på tjeckiska. ”Bramburg” betyder potatis. Bakom säger någon ”så tråkigt det ser ut här”. Reskamraten svarar ”tycker du?”
Jag blev trött efter schnitzeln i Dresden, somnade faktiskt en stund. Det var skönt att domna bort. Vi kör över en stor slätt med berg på båda sidor. De är så långt borta att de nästan inte finns.
Utanpå ett hus står ”Skola”. På en annan skylt står ”Kooperativa”. En liten rostig järnväg går under landsvägen.
Och plötsligt är vi framme vid hotellet.