Till Venedig

Bahnhof 05.55. Solklar dag, frisk.
Jag är trött, har sovit oroligt. Det känns som om jag ska in och operera polyperna på Mörby Lasarett men det var 1956. På hösten.
Morbror Gunnar skjutsade i sin svarta PV med körriktningsvisare. Den sålde han många år senare till en studerande för några hundralappar.
På den tiden sövdes man med eter. Många kräktes ohejdbart.
Vid Böckstein körs bussen upp på ett tåg. Det går smidigt.
Jag har inte sovit så dåligt. Vaknade ca. 03.15. Varmt i rummet, mörkt ute. Vattenfallet lät som Niagara.
Serpentinvägar nerför berget. Vi kör genom en lång dalgång. På en mindre väg bredvid den stora går kor och betar i dikesrenen. De är helt lösa. Några säger ”titta, kor”.
En far och son reser tillsammans, de samtalar lågmält. De är klädda i likadana skjortor. ”Köpta på samma rea” säger sonen.
Barn cyklar till skolan. Snart passeras italienska gränsen.
Marilyn Monroe, född Mortenson, var med i filmen ”Niagara”. Hon var en olycklig människa som troligen blev utnyttjad å det grövsta av bröderna John och Robert Kennedy. De gossarna hade svängdörrar in till sina sovrum. Visste Jackie något? Och Ethel?
På John F:s födelsedagsfirande i Madison Square Garden, den 19 maj 1962, sjöng MM ”Happy Birthday to you” direkt för presidenten. Hon älskade honom men han ville inte fortsätta deras relation.
En luftslang går sönder i bussens motor. Chauffören sätter fast den vid första stoppet.
Inne i bensinmacken säljs bl.a. guldmedaljer med texter som ”Lover Boy” och ”Sexy Bomb”. Band för att hänga dem runt halsen medföljer.
Uttorkade flodbäddar. Endast svaga rännilar syns till.
Att åka gondol i Venedig kostar 18 euro per person. Egentligen kostar det mer men resebyrån har ett specialavtal med gondolfirman.
Gondoljärskåren består av ett hundratal män samt 1 kvinna.
1943 satt Mussolini fängslad i Dolomiterna. 12 september fritogs han av tyskarna men den 28 april 1945 mötte han ändå sitt öde vid Comosjön.
Vinodlingar på båda sidor av autostradan. Landskapet är relativ slätt, ungefär som Uppsalaslätten.
Reseledaren berättar, jag hör spridda ord.
Jag är jättetrött, jag slumrar till hela tiden. Nyss fick vi en karta över Venedig, det märkte jag inte ens.
Det luktar desinfektionsmedel i bussen, någon har tvättat händerna med en våtservett.
Reseledaren pratar, jag hör ingenting.
Jag är nervös inför gondolresan. Jag är nervös för allting.
Det är någonting som inte stämmer med kartan, det beror på att vi tittar på dess baksida.
Marilyn Monroes sista fullbordade film blev ”The Misfits” där även Clark Gable är med. CG dog strax efter filminspelningen och MM året därpå.
Mångas fasa är att inte bli igenkänd. När Nacka Skoglund vid ett tillfälle berättade för personalen på en italiensk restaurang i Stockholm, att han varit professionell fotbollsspelare i Inter på 1950-talet, trodde de honom inte. De visste inte vem han var. För dem var han totalt okänd, en främling.
Då förstod han att allt var slut.
Hetta i Venedig. Ett gytter av människor på Markusplatsen.
Gondolerna framförs av traditionellt klädda gondoljärer. De är otroligt skickliga på att manövrera sina flatbottnade farkoster genom kanalerna. Den kvinnliga gondoljären synts inte till, hon är ledig idag.
Jag skriver fortfarande maniskt, det är bra.
+ 35 grader idag, hettan är oerhörd.
Det finns en mördare mitt ibland oss. Inte ibland oss förstås utan bland de andra.
Venedig ser inte ut som jag trodde att det skulle se ut, det ser ut på ett annat sätt.
Mina nya kulspetspennor fungerar utmärkt. På förpackningen står ”Kugelschreiber” och längre ner ”Spar Office”. Billiga var de också.
Jag tröttnar snabbt på alla vackra byggnader, jag orkar inte ens höra talas om deras historia.
Jag menar, visst är de vackra.
Reseledarna säger att vi inte får missa båten tillbaka till bussparkeringen. Det kan bli en dyr historia.
En dam gör det i alla fall, hon har irrat bort sig i gränderna bortom Markusplatsen. Det är lätt gjort. Så småningom kommer hon tillrätta, alla andas ut. Men dyrt blir det, en dyr historia.
På väg tillbaka.
Jag förundras över de uttorkade flodbäddarna. Varför rinner inte vattnet till?
Bergen dyker plötsligt fram, de reser sig upp ur marken.
En äldre man i gruppen ska i morgon göra ett besök i Berchtesgaden. Han är historieintresserad och har bokat själv på internet. Guideturen i Hitlers sommarhus ”Örnnästet” tar fyra timmar. Jag trodde inte att det fanns kvar, att det var jämnat med marken.
Chauffören har arbetat med bussen i fyra timmar medan vi varit inne i Venedig. Den första reparationen måste kompletteras men nu verkar allting fungera. Slangklämmorna är hårt åtdragna.
Frågan kvarstår:
Var det Kennedybröderna som lät mörda Marilyn Monroe 1962? Kanske genom FBI eller CIA? Hon visste troligen för mycket, hon måste tystas. Bröderna ville inte bli komprometterade.
De ville inte heller ha blod på sina händer.
”Ask not what you can do for Marilyn Monroe, ask what she can do for you”.
Nere i dalgångarna syns de små byarna, de är i Lilliputformat; boningshus, kyrka, skola, affär. Det ser gemytligt ut. En värld att drömma om.
I en av byarna har man skapat en verksamhet för folk som vill gå ner i vikt. De får äta djurfoder och köra ett stenhårt träningsprogram. Kostnad 15 – 20000 kronor för tjugo dagar.
Sista tåget genom Tauermassivet går 21,55. Vi hinner i tid trots stopp på autobahn. Mallnitz – Böckstein på åtta minuter, därefter hem. Vi är trötta.