Vad finns det mer att säga?

I väntan på säsongens första snöoväder, sitter jag och stirrar in i min egen kreativitetskris. Det verkar som om orden försvunnit, som om det inte fanns något mer att säga. Jag vet inte vad jag ska säga. Tystnaden faller mellan husen, nattsvart eller "bibleblack" som Dylan Thomas skrev, är det. Han åkte till Amerika på en föreläsningsturné och dog men då hade han förstås bäddat för sin död väldigt länge. Han dog redan när han föddes och sen dog han lite mer hela tiden ända fram till 1953 då han dog på riktigt. Mellanrummen fyllde han ut med ord. Det var förresten inte whiskyn som tog honom utan ölen. Tidigt på dagarna arbetade han disciplinerat i skrivarstugan med att finmejsla sina texter. Eftermiddagar och kvällar gick han runt på de lokala pubarna och söp. När jag kontrollerade Dylan Thomas dödsår på Wikipedia fick jag veta att han dog några dagar efter en barrunda i New York där han lär ha konsumerat 18 whisky på raken. Alltså var det den förbannade whiskyn trots allt även om den officiella dödsorsaken var lunginflammation. Nu finns det inget mer att tillägga. Allt har redan sagts. Det är tråkigt men så är det faktiskt. Vi får se vad morgondagen har att visa upp. Snö förstås. Jag skriver just nu en novell om en godsägare som gifter sig med en flygvärdinna. Möjligen gifter de sig inte. Hon arbetar på Pan Am, det är på 1950-talet. Mer har jag inte att säga. Det finns inget mer att säga!