Evigt ung

Tiden går i ett rasande tempo. Sommar, höst, nu vinter och i Arninge Centrum sitter Isabella Rosselini med ett band över ögonen. Hon har ingen aning om hur det kom dit, det gick så snabbt att det inte ens hann svartna för gluggarna. Sen satt det bara där som klistrat. För övrigt mår hon bra även om hon inte vill säga så mycket. Lite senare ska hon gå in på konditoriet och äta en Gustav Adolfsbakelse "för det är ju den dagen idag". 6 november, dimma över Lützen. Kungen föll men bakelsen lever kvar. Samt Isabella Rosselini förstås. Evigt ung som alltid. Som vi alla kanske?

Bakelsen fanns förstås inte på Gustav II Adolfs tid. Den är ett senare påfund.