Bengt Nåjde

På tal om Blötberget, Bengt Nåjde är ju därifrån. Jag minns det nu. Jag mindes det faktiskt redan 1993 när jag första gången såg skylten till Blötberget. Han var långdistanslöpare i elitklass från 1960-talets mitt och cirka 10 år framåt. Många svenska mästerskap blev det och även dito svenska rekord på både 5 och 10 000 meter. Hans bästa resultat på halvmilen var 13.37,8 och på helmilen 28.44,6. Det är rätt bra tider även idag. Han hade en "grimaserande" stil. När han tog i för fullt steg smärtan upp från kolstybben, leddes genom hela kroppen och fastnade i ansiktet. Jag vet inte vilken av de två Meteordeckarna som jag ska läsa först. I bokhyllan står faktiskt även en tredje. Den heter "Männen kring hennes död" av Marie Blizzard. Jag är osäker på författarnamnet. Kan det ha varit Ben Benson? Nej, han skrev den där boken om polisen som nästlar sig in hos ett kriminellt gäng och nästan blir mördad. Den kom ut i Zebraserien och hette "Flickan i fällan". Jag "lånade" den av farbror Ville i Åkersberga i början av 1960-talet när vi hälsade på. Tyvärr blev den aldrig återlämnad och nu vet jag inte var den är. Den har försvunnit. Ville var min mormors farbror. Han var gift med Jenny, de hade två barn; Erik som dog ung och Märta som gifte sig med Gunnar Bengtsson, de fick dottern Gun. Det här låter som taget ur en bok av Per-Anders Fogelström men är helt sant. Märta arbetade hela sitt liv på Åhlén & Holm. Hon hade en mycket karaktäristisk röst. Vi besökte dem på Skånegatan när Märta fyllde 70. Många av hennes f.d. arbetskamrater var också där, bland annat en kvinna som kallades för "Köttbullen". Vet inte om hon tyckte om att bli kallad så men hon var glad och frodig och skrattade mycket. Jag minns inte om det var på Skånegatan eller Blekingegatan som kalaset hölls. Märta och Gunnar bodde på den ena adressen och Ville och Jenny på den andra. Jag glömmer alltid bort vem som bodde var. Båda lägenheterna var små; 1 rum och kök men det var fullt möjligt att sova i hallen, den var väl tilltagen. Gunnar B. arbetade i tryckeriet hos Åhlén och Åkerlund. Det fanns alltid mycket att läsa hemma hos dem, veckotidningar och serietidningar, det tyckte jag om. Gunnar fick ta hem från jobbet, kanske en personalförmån? Jag saknar Märta Bengtssons röst. Bengt Nåjde måste ha sprungit mycket på vägarna runt Blötberget och Grängesberg. Kanske ännu mer i skogarna. Han tränade hårt. Vid friidrotts-EM i Budapest 1966 kom han sexa på 5000 meter, tid 13.48,2. Den ena av Meteordeckarna verkar mer spännande än den andra. Jag kan också ha fel. Det kanske är den andra som är mer spännande. Jag ändrar hela tiden åsikt, jag håller inte fast vid något. Så gör jag ständigt, det är irriterande. Det är inte bara jag själv som tycker så. Vid frukosten i morse sa damen från Göteborg till sin man att han såg piggare ut nu än han gjorde igår. Han såg piggare ut runt ögonen. "Tycker du?", svarade han. Anledningen till deras vistelse på hotellet hade med musik att göra. Antingen spelade de själva eller också skulle de lyssna på en konsert. Trots rasrisken försökte jag komma så nära det stora gruvhålet som möjligt men det gick inte. Allt var ordentligt inhägnat som tur var. Vad skulle jag egentligen göra där? Vansinnigt! Från början skulle vi ha bott på vandrarhemmet men när jag ringde dit, satt den som svarade i en båt ute på sjön. Hon hade ingen riktig överblick av läget. Vi skulle ha gått de där 800 metrarna fram till Loussastugan. Jag ångrar att vi inte gjorde det. Vem vet när vi kommer dit nästa gång? När vi är riktigt gamla och inte orkar gå alls? Nu var det ju bara av ren lathet som vi satt kvar i bilen. Det är varmt och klibbigt i luften. I Ludvika väntas nya skyfall till helgen. Vattenståndet var högt i många sjöar och åar. Vattnet slickade husens farstukvistar. Blir det mer nederbörd smäller det direkt. Men då är vi 20 mil bort, det berör inte oss. Kalla det gärna fegt men vi bor ju faktiskt i Vallentuna. Det är vårt hem på jorden.