På färjan till Arnö

Så mycket mer finns kanske inte att säga om den här bilden. Färjan är en så kallad linfärja som går över Mälarens vatten mellan Oknö i Sörmland och Arnö i Uppland. Åtta minuter tar resan men då får man se mycket. Eller lite, det är efter behag. Vill man blunda så får man göra det. Annars går det utmärkt att betrakta havet, himlen och strandpartierna. Vet inte om Mälaren räknas som hav. Ett insjöhav kanske? Måsarna skriar, vågorna kluckar. Att bli transporterad på detta sätt, skapar en idyllisk känsla. Man invaggas i ett lugn. Inget annat behöver tänkas på. Färjan är relativt liten. Det finns större, kanske även mindre. Det lär finnas färjor som enbart har plats för två fordon. Inget mer ryms, inte ens en matkasse med lite krafs på botten. På denna färja finns utrymme för ca. tolv fordon (normal bilstorlek). Linfärja innebär att det på färjans båda sidor löper vajrar som håller den på plats under resans gång. Den kan inte förflytta sig i sidled. Kanske är undervattensströmmarna särskilt starka just här i farleden. På färjan står en stor grusbil. Föraren tillbringar de åtta minutrarna uppe hos kaptenen. De har mycket att prata om, de är gamla vänner. Nyss var de i Sörmland, nu i Uppland. Från en kontinent till en annan. Omedelbart efter lossning och ny lastning, går färjan tillbaka till Oknö. Den väntar inte. För att den ska komma till Arnösidan måste man ringa ett telefonnummer, 0771 - 656565, och säga "personal". Det går också att trycka på en knapp vid färjeläget och säga samma ord i en snabbtelefon. Det är ett magiskt ord. Egentligen finns det ingen magi alls i detta ord. Det är istället en del av en väl inarbetad rutin som får färjeturerna att fungera så smidigt som möjligt. Ingen vill stå och vänta på en färja som inte kommer. Därför finns denna manual, det är en manual för överlevnad, ungefär som Gröngölingsboken. I den får man också lära sig att göra upp eld och att hitta ätbara saker i naturen, som bär, svampar och rötter men det behöver inte vi, vi har smörgåsar med oss. Däremot måste vi veta hur vi ska få färjan att hämta oss tillbaka när vårt besök på Arnö är klart. Det vet vi nu. Grinden och bommen öppnas, vi kör av färjan. Grusbilen kommer efter. Vid kyrkan låter vi den passera. Det är där som asfalten ersätts av grus. Kyrkan är från 1200-talet. Arnö brukar kallas "Lycksalighetens ö" efter Atterboms sagospel. Vid sökning på Google visar det sig att fler aspiranter till denna titel verkar finnas och varför inte, lyckan finns ju överallt. Om en stund ska vi vända tillbaka, trycka på knappen och viska det magiska ordet. Men det behövs inte visar det sig. Färjan är redan på väg emot oss med en ny grusbil ombord. När den kört av, kör vi på och snart är vi tillbaka på Oknösidan. Besöket på Arnö är till ända.