Dagbok: Tisdag 18 oktober

Dagen börjar med att Fantomen övermannar en vakt och stjäl hans häst för att kunna rädda fången Cole ur Rhodias statsfängelse. Allt tyder på att fången verkligen är Diana Palmer, Fantomens älskade sedan decennier.
Morgonen är mörk. Något annat kan man heller inte förvänta sig vid den här årstiden.
Inte så kallt; 6,8 grader klockan 07.00. Däremot blåsigt.
Samma datum 1966 var temperaturen 9 plusgrader, "dimma hela dagen" har morfar skrivit i sin dagbok. Han jobbade just då med planteringar i Näsbydal, nästa dag var han i Näsby-Park.
På väg till jobbet ser jag samme man i Ormsta som jag såg igår. Han är klädd i träningsoverall och bär en skärmmössa, tydligen är han ute på en träningsrunda fast i promenadform.
På Arningeleden: en överkörd räv.
På förmiddagen ringer mobiltelefonen. En kvinna frågar efter Muhammed men hon har ringt fel. Två siffror i slutet bytte plats, därför blev det fel.
Inledningen till en ännu oskriven novell:

Rummet låg på baksidan av bensinmacken, det vette ut mot öknen. Dagarna var heta, nätterna något svalare.

Korv Stroganoffen till lunch är en katastrof. Den smakar absolut inte som sådan korv ska smaka. Jag skulle ha tagit fläsk med löksås som vanligt.
Ruggigt väder på eftermiddagen, regn och blåst. Ruskvädret tilltar under kvällen. Men det är ett perfekt väder för fortsatt läsning av "Långt farväl". Jag har nu hunnit till sidan 36. Chandler är verkligen en mästare.
Ser i TV-tablån att "Äntligen hemma" åter kört igång, man har hunnit till avsnitt två. Men jag tror inte att jag ska se det. Det är mycket roligare att se Jim Björni tillverka ett par åror i det finlandssvenska livsstilsmagasinet "Strömsö". Där lagar de dessutom mat.
Jag frågade idag mina arbetskamrater om de börjat lite smått med julförberedelser. Svaren blev korta och koncisa: "Nej" och "Absolut inte".
De verkar inte uppskatta julen. Då har de säkert heller inte uppmärksammat att man på Lidl nu kan köpa en äkta tysk Stolle för 32 kronor.
Natten har nu tagit herraväldet över himmel och landskap. Regnet slår mot rutan. Allt känns hemtrevligt och fint. Dessutom fick jag ikväll mina blodtryckstabletter vilket gör tillvaron ännu mer gemytlig.
Jag behöver nog inte titta på "Äntligen hemma" för jag är ju redan där.
Hemma alltså.