Dagbok: Tisdag 4 oktober

En förhållandevis varm morgon. Ännu har inte luftvärmepumpen behövt slås på.
Åker mot jobbet. Tror att jag sätter på telefonen men stänger av den istället. Den har nämligen varit igång hela natten, batteriindikatorn lyser röd.
På en busshållplats står en man och rättar till sin färgglada fluga tills den är precis rak. Horisontrak.
På förmiddagen drar mörka moln in över industriområdet. Ska det eller ska det inte?
Det ska inte visar det sig.
Hopplöst att ringa till företag och myndigheter. Massor av val ska göras, ibland måste långa rader av siffror knappas in.
Please be aware that your call may be recorded for monitoring purposes.
En trevlig röst i och för sig men det är ju hans jobb, det får han betalt för.
Vi äter på restaurangen idag. Gott och trevligt. Stor skillnad mot att få maten levererad i folieformar. Handling på eftermiddagen. Det är Kanelbullens Dag, vi köper sex stycken och delar dem kamratligt eftersom vi är kamrater.
Åker in på K-rauta efter jobbet, ska inhandla en tunn plastskiva. De är slut, kommer in vid ett senare tillfälle.
Hemma: wienerkorv och mos, lite sallad till det.
Mörkt 18.44, dagarna blir hela tiden kortare. Det blåser.
Och från stereon sjunger Billie Holiday:
I see the horizon, the great unknown...
Det stora okända! Alltid ska man behöva tänka på det. Varför? Alla vet ju att det bakom horisonten finns ett stup där alla åker ner som kommer för nära.
Även Uppsalaslätten har ett sådant. Exakt var det ligger vet dock ingen.