Dagbok: Torsdag 27 oktober

Regn i natt, nu på morgonen uppehåll och 10 grader varmt. Grå dag.
Alla marknadsstånd är borta från Storgatan. Han som sålde 5 rökta korvar för 100 kronor höll ut i det längsta. Fortfarande vid 19-tiden stod han kvar och låtsades som om det regnade, vilket det också gjorde.
Nu ser Storgatan ut som om ingenting har hänt.
Vi tar adjö och kör iväg. Stannar vid Nyköpingsbro och äter lunch. Falukorv igen. Vet inte om upplevelsen var negativ eller positiv, den var snarast varken - eller. Kanske både - och. Direkt dålig var inte korven men heller inte toppenbra.
I somras åt vi denna klassiska svenska lunchrätt på Rasta i Mariestad, där var den bättre. Snudd på 5 solar i Karlstad av 5 möjliga, fast Karlstad ju ligger en bit bort.
Flickan i kassan på Nyköpingsbro var av den dompterande typen, en sådan som ser det som sin livsuppgift att hela tiden undervisa och korrigera den vilsne gästen. Vänliga frågor besvaras med kulsprutesmatter. Ibland kommer smattret innan frågan ens hinner ställas.
Ett sådant beteende ger bara 1 sol i Karlstad. Eller en halv.
Läste igår kväll delar av "Vinnande skär" av Sigge Ericsson, skridskovärldsmästaren. Som ung jobbade han hela dagarna, sedan tränade han hela kvällarna fram till 22.00. Det är så man blir världsmästare, det går inte att ta genvägar.
För mig är det dock för sent. Oåterkalleligen.
Över Essingeleden, mot Vallentuna. Det är skönt att åter vara hemma.
"Borta bra men hemma bäst" som ordspråket lyder.
Det är mörkt nu 17.42. Om en vecka faller mörkret en timma tidigare. Däremot blir det ljusare på morgnarna.
Jag har försökt ta reda på om distansrekordet i segelflyg från 1939 fortfarande står sig men jag har inte hittat någon uppgift om det.
"Den som söker han finner" är ett annat ordspråk.
Ett tredje lyder: "Tala är silver, tiga är guld". Det ska jag praktisera från och med nu.