Just idag och rätt kul!

De vet inte om det ännu men inom bara någon timme kommer dessa två att vara ägare till varsin bärbar dator av märket Fujitsu Siemens. Möjligen anar de något, det är nog därför som de är så glada. Bara nu internet funger också...

På Enköpingsslätten

När saker händer gör de det ofta på Enköpingsslätten. Det är väl för att den är så platt. Men den är väldigt vacker, särskilt när man kommer nerför backen vid Bålsta med Shellmacken på vänster sida och den oändliga slätten rakt fram. Det är som att stirra in i rymden. Kanske inte i världsrymden men i alla fall. Det är stort på något sätt. Frågan är om Enköpingsslätten är större än Uppsalaslätten. Det är en svår fråga att besvara och jag har heller inget svar. Vilken av dem som är slätast är en annan komplicerad frågeställning. Jag var just idag i Uppsala och där var det väldigt slätt på en område vid södra infarten. Huruvida hela alltet är slätare än sin Enköpingskusin är något som jag dock inte vill spekulera i. Tiden får utvisa vem som blir vinnare i denna släthetstävlan.

Silon i Grillby

Silon i Örsundsbro är riven men den i Grillby står kvar. Så här ser den ut en glåmig januariförmiddag.

Jansson och Karlsson

I maj 1920 anlände den svenske forskningsresanden Sten Bergman till Kamtjatka, beläget så långt österut som man överhuvudtaget kan komma i Ryssland. Där skulle han stanna i flera år, få uppleva många spännande händelser och träffa mängder av intressanta människor. Bland annat stötte han ihop med två svenskar, Jansson och Karlsson, som av olika anledningar hamnat på denna avlägsna utpost. Hemma i Karlssons stuga åt hela sällskapet en festmåltid, drack te och avslutade med vindruvor och vispgrädde som, lite överraskande, tydligen fanns i konserverad form redan 1920. I en TV-dokumentär som visades för några år sedan, dök ättlingar till Karlsson upp. De satt runt ett bord och sa just att de var ättlingar till Karlsson (till höger på bilden ovan) och som jag tror hette Severin i förnamn. De verkade glada och nöjda med att ha Karlsson till förfader och är de nöjda så är vi det också. Hur det gick för Jansson vet jag inte men han klarade sig säkert bra han med.

OBS: Jansson och Karlsson får inte förväxlas med Hansson och Karlsson som jobbar inom musik-och filmbranschen och säkert aldrig ätit rutten lax i någon jurta på Kamtjatkas oändliga vidder.

The Raga People igen

Nu när min missuppfattning angående Simon & Garfunkels "The Boxer" är uppklarad, kan det ju vara motiverat att få undra över vilka dessa "Raga People" kunde ha varit. Var de ett gäng vishetslärare som gled omkring på New Yorks gator och spred sin livskunskap till en likgiltig allmänhet? För all del, "likgiltig" kanske inte är rätt ord. Säg förundrad allmänhet som betraktade Ragamänniskorna i sina vita utstyrslar, bärandes på sitarer och bjällror, sändebud från en ny och bättre tid som väntade runt hörnet. I och för sig kunde de också ha varit kostymklädda portföljbärare med dollartecken instämplade i pannan. De kunde ha sett ut hur som helst. Minns Frank Zappas ord: We are the other people, we are the other people, you´re the other people too... Egentligen vet jag inte om det sista hör ihop med det första men jag kan inte få ihop det här inlägget på något annat sätt. Mitt förslag är att vi nu lämnar "The Raga People" för evigt och istället reser till Kamtjatka. Bon voyage!

Kärlek

Efter många år av grumligt seende skaffade sig min fru äntligen kontaktlinser. Det första hon såg var mig varpå hon omedelbart utstötte ett fruktansvärt skrik och därefter föll i koma.

Elvis topp 20

Radio Vinyl hade nyligen en omröstning bland lyssnarna vilka låtar som var Elvis 20 bästa genom tiderna. Där dök förstås mängder av klassiker upp men tyvärr blev jag besviken när vinnarlåten visade sig vara "In the ghetto". Det tycker jag är en av hans tråkigaste, till och med "Moody blue" är ju bättre. Nej, Elvis bästa måste väl ändå vara de som han spelade in på Sun Records i mitten av 50-talet. Varför inte "I´m left, you´re right, she´s gone"? Det är min åsikt och den står jag för.

Efterlysning 3

En kille, kanske i tjugoårsåldern, mörkhårig och med glasögon som sitter bland publiken i en "Hylands Hörna" någon gång på 1960-talet. Gunde Johansson är gäst och han framför förstås sin "Torparvisa". Publiken sjunger med i refrängen, speciellt den här grabben som tar i för Kung och fosterland: "Åhåjaja, åhåjaja, jag ligger på soffan vareviga dag..sätt på pannan mor, sätt på pannan mor"! Han ser ut att ha fantastiskt trevligt. Hoppas att han har det även idag. Alla upplysningar skickas till undertecknad som nu i sin tur ska sätta på pannan. Åhåjaja!

Efterlysning 2

En ung kille, kanske 12 eller 13, som även han syns i en SF-Journal från 1940-talet. Han står vattenkammad och uppsträckt bredvid Alice Tegnér och till hennes pianoackompanjemang sjunger han "Jag är så glad att jag är svensk" med ljus och klar röst. Det är högtidligt på något sätt. Jag undrar vad som hände med honom? Är han fortfarande glad? Hör av er så fort ni kan!

Efterlysning 1

En stor kille, nästan en Thor Modéntyp, som sågs dansande på Nalen i många SF-Journaler från 1940-talet. Han var jätteglad och svängde runt i jitterbug med oerhörd kraft och spänst. Vem var han och var finns han nu? Är det någon som har sett honom på senaste tiden?

The Raga People?

I min ungdom, fram till ifjol alltså, trodde jag att Simon & Garfunkel sjöng om "The Raga People" i en av verserna till "The Boxer". Nu vet jag att det ska vara "The ragged people" och det är ju en helt annan sak. Tänk så lätt det är att missuppfatta (och tänk så länge det kan pågå).