31 juli 2010

Tre bokfynd på Röda Korsets loppis:
”Den söker icke sitt”, ”Du tysta källa” och ”Vingslag i natten”, alla skrivna av Sven Edvin Salje. 10 kronor är ju ingenting, dem kan man både ha och mista.
Karl Bergström har ägt två av böckerna, i den tredje har Harry Dahlberg skrivit sitt namn. I en av dem som Karl Bergström ägt, ligger en urklippt dödsannons. Den berättar att Gunnel Persson, född 26 mars 1924, avled den 19 november 2007 och ska begravas i Tryserums kyrka den 7 december.
Tydligen var hon bekant med KB på något sätt; kanske barndomsvän eller annat, vem vet?
”Den söker icke sitt” är i dåligt skick. Omslaget har lossnat, likaså delar av ryggen. Boken bör dock gå att rädda med hjälp av klister och en pappersremsa.
Damen på Röda Korset undrade om just den boken var värdefull, jag svarade att jag inte visste. Hon trodde att det var en förstaupplaga men det var en andraupplaga, 7 – 11:e tusendet.
Jag förstår egentligen inte varför hon frågade. Om jag svarat att den var extremt sällsynt och värd massor av pengar, hade hon då vägrat sälja den?
Den boken har ägts av Harry Dahlberg. På försättsbladet står dessutom ”Örjans”.
Man vill gärna veta vilka dessa människor är eller har varit.
Jag vill också veta var den tyska krigskyrkogården i Gryt låg. Där skulle finnas ett slags minnesmärke, en tysk örn på en stenplatta.
Men allt lär vara borttaget. Jag har åkt runt och letat utan att hitta något.
Det var svärfar som berättade om kyrkogården, han hade varit där för länge sedan. Han mindes inte exakt var den låg.
Någon borde ju veta.
I Valdemarsvik finns ett bostadsområde som heter Norrbacka. Nedre Norrbacka är bebott medan övre NB är tomt på folk. Framför fönstren sitter plywoodskivor och portarna är igenspikade. Det ger ett spöklikt intryck.
På fotbollsplanen har inga bollar rullat på åtskilliga år. Den är täckt av ogräs.
Vi åkte upp där idag för att titta. Över gångvägarna ligger nedfallna träd. Möjligen är det kommunen som äger området men det kan också vara ett privat bolag.
Vad kommer att hända med det? Troligtvis rivning, knappast upprustning. Förstörelsen har gått för långt.
Tidigare var större delen av området flyktingförläggning. För ca. 15 år sedan försvann två små barn mitt i vintern. Många trodde att det var föräldrarna som gömt undan dem för att förhindra avvisning men några veckor senare återfanns barnen ihjälfrusna. De hade gått in i skogen och villat bort sig.
Idag har det varit fint väder. Vi var till Falerum och därefter till Kårtorp. Det kändes härligt att ösa in pannbiff och potatis.
Just nu reklam på TV; det går att äta tomatketchup till allt, t.o.m. pannkaka. Chefen för Felix lastar bilen full med ketchupflaskor och gör hembesök hos motsträviga.
Jag är en av dem. Jag skulle aldrig släppa in honom för att låta mig övertygas.
Tåget mellan Linköping och Västervik går igenom Falerum. Jag promenerade bort till Handlar´n och köpte en banan, så mycket mer fanns inte i hyllorna.
Några paket Denniskorv fanns också.
Samtidigt pågår EM i friidrott, det gillar jag.
Men jag känner knappt igen några namn. De flesta tävlande är helt okända för mig. Annat var det förr. Då kunde man rabbla namn och resultat hur som helst. Armin Hary vann 100 meter vid OS i Rom och Robert Shavlakadse segrade i höjd (den senare helt oväntat faktiskt).
Tillbaka till böckerna;
den trasiga ska så fort jag kommer hem genomgå en smärre restaurering. Därefter ska alla tre upp i hyllan.
Rummet får med det ett lyft.
Ett kulturlyft.

Torsdag 29 juli

Nyss var det måndag, nu torsdag, veckan har gått fort.
Den fruktansvärt heta värmen har glidit över till en mer fuktig variant.
I natt åska och regn. Jag såg tydligt att det blixtrade till på andra sidan rullgardinen, hörde även knallarna. Men åskan höll sig ändå på behörigt avstånd, det gick många sekunder mellan blixt och knall.
Spionen Stig Wennerström avslöjade allt om det svenska försvaret för sina uppdragsgivare. Redan tidigt fattades misstankar mot den elegante och världsvane översten men han fick ändå möjlighet att fotografera av ca. 20 000 dokument innan fällan slog igen.
1963 gjorde den det, visst minns man dagen.
Karl´n var en landsförrädare, en sådan ställer man mot en mur och gör processen kort med. Pang bara och på med kistlocket. Om nu ett sådant ska kostas på överhuvudtaget.
Men vi har inte sådana straff i Sverige. Efter drygt tio år var spionen fri igen. Han återvände hem till tystnaden i Djursholm där han levde ett ensamt familjeliv, gick promenader, matade fåglarna (kanske) och fortsatte med det ända fram till sin död 2006.
Eventuella hemligheter tog han med sig i graven, som man säger.
Jag har inte så mycket att skriva om för ögonblicket.
Såg på Coop Extra i Rotebro att TV-serien "Prärie" fanns att köpa på DVD för 99 kronor. Varför gjorde jag inte det?
Tidigare hette denna affär OBS, nu har den halverats till ytan och bytt namn. På nedre plan huserar WILLYS. De är om sig och kring sig. När kooperationen tappar farten, ökar WILLYS.
I "Prärie" spelade Clint Eastwood karaktären Rowdy Yates. Förmannen Gil Favor spelades av Eric Fleming. Tillsammans föste de tiotusentals kreatur fram och tillbaka över prärien.
11 avsnitt för 99 kronor, det är billigt.
Jag handlar hellre på Coop än på WILLYS. Hela tiden samlar man poäng som så småningom resulterar i premiecheckar, det är sympatiskt.
I Stockholm lär det regna oerhört, här i Valdemarsvik inte så farligt.
Till middag åt vi köttfärslimpa med kokt potatis, sås och rotgrönsaker. I färsen blandade jag i två påsar fransk löksoppa samt 3 dl. gräddfil, därefter formades limpan och lades i en smord ugnsform. En timme senare var allt klart.
Det sägs att värmen får aptiten att minska men det har jag inte märkt.
Ett glädjebesked; den stora stenen bredvid E 4:an strax söder om Järna har åter fått fönster samt dörr målade på sig. Den ursprungliga målningen förstördes ju av vandaler tidigare i år. Nu har även en midsommarstång rests, det ser riktigt hemtrevligt ut.
Fick i tisdags veta av min kusin att morbror Kalle i 1950-talets gryning försökte para ihop min mamma och hennes syster med två av sina polare, Målis och Stålis. Vad de hette i verkligheten vet jag inte.
Planerna gick dock om intet.
Det var säkert inget fel på Målis och Stålis men ödet hade andra partners i beredskap för mamma och moster. De hette Alf och Ingvar.
Så där fick morbror Kalle vika sig. Han var duktig med svets och svarv, mot ödet förmådde han dock ingenting.
Vi åt upp nästan hela köttfärslimpan, bara en liten bit blev kvar.
Jag tänkte skriva att det slutat regna men det är inte sant. På gatan går folk förbi med uppfällda paraplyer. Det lyser inbjudande från Melkes Krog. På storbilds-TVn visas en fotbollsmatch.
Sommaren håller på att ta slut. Vart tog den vägen?
Det är som med livet, vart tog det vägen?
I Wennerströms fall varade det ända fram till 99 år och 7 månader. Spioner lever alltså längre. Han lär ha varit rak och stram in i det sista.
W. Ennerström, den svenske spionen.
D. Racula, den svenske vampyren (hur kom han in i bilden?)
Tyckte att jag såg dåligt på resan ner idag men det var hela landskapet som var täckt av dimma. En buss från Swebuss hade fått stopp i Nyköping, den höll på att bärgas när vi passerade förbi.
På Hotell Stenkullen syntes som vanligt inte ett liv.
De tar dock emot beställningar för middag och övernattning. De? Hotellet drivs av en ensam kvinna. För några år sedan var hon med i ett av TVs spökprogram. Inga spöken upptäcktes dock.
En verkligt fin plats att besöka är Krokeks ödekyrka.
Där är det lugnt och öde.
Stavsjö Värdshus verkar ha klappat igen. Det är väl inte så många som åker gamla vägen, de flesta åker "värdshus förbi" på den nya.
Rastplatsen vid Stavsjö heter "Tintomaras plats". Medan vi stod där fick larmet på en tysk husbil frispel. Ägaren tryckte febrilt på larmknappen och lyckades efter några försök få tyst på oljudet. Förläget vände han sig mot oss och sa "ursäkta". På svenska!
Kanske var han svensk. Verkligheten är inte alltid som man tror. Ibland är den mycket värre.
Det börjar mörkna över den lilla staden, av vilken halva delen ligger i Östergötland och den andra i Småland. Gränsen går precis på bron över Vammarån.
Björn Borg och hans dåvarande fästmö Jannike, besökte en gång den pizzeria som låg rakt fram på smålandssidan. Ägarna hade satt upp en jätteförstoring av paret på väggen. BB och Jannike stirrade uttryckslöst in i kameran.
Vem minns Jannike nu? Knappast ens jag.
Men köttfärslimpan kommer att leva i våra minnen åtminstone i några dagar.
Kanske till på söndag?

Inspirerades till att skriva om Wennnerström efter att ha läst dagens bilaga i Aftonbladet som just handlar om denne man.