Trettondagsafton

Idag är det trettondagsafton och glöggen är slut. Den är totalt slut säger de i affären med den gröna skylten. Vissa svaga varianter finns kanske i somliga butiker men inte starkvinsglöggen.
Leverantören har meddelat att det är färdigglöggat nu.
Men vintern håller i sig, mer snö kom idag. Temperaturen är också växlande; i förrgår -15, nu runt nollstrecket.
På gården tornar de ihopplogade snömassorna upp sig.
Jag tog just ut en julostkaka ur ugnen. Vi köpte den före jul men det har inte blivit av att äta upp den. Nu ska det ske.
På SVT:s hemsida meddelas att skidlegendaren Assar Rönnlund är död. Han var stor på 1960-talet med två VM-guld 1962 och ett OS-guld vid stafetten i Innsbruck två år senare.
Jag minns att Assar var med i en tävling vid Skavlöten i Täby någon gång under dessa år. Han var en klart lysande stjärna. I samma lopp deltog även Eero Mäntyranta, de var kombattanter i många tävlingar.
Namnen Sulo Nurmela, Klaes Karppinen, Matti Lähde och Kalle Jalkanen säger kanske inte så mycket men de tog guld i skidstafetten vid OS i Garmisch 1936.
Tre år senare var det världskrig.
Igår kväll tänkte jag lägga mig i skaplig tid men blev istället sittande framför TVn på vars skärm Patrick Swayze körde lastbil genom Amerika. Naturligtvis jagades han av skurkar eftersom lasten delvis bestod av kinesiska automatkarbiner.
Skurkarna fick bita i gräset en efter en, till slut återstod den sista, det var han som var "bossen".
Även han fick sitt straff.
Och jag kunde släcka lampan 00.30.
Men det var alldeles för sent.
Juleljusen börjar dra sina sista andetag. Granen barrar friskt. I två veckor har den stått nu. Den är fortfarande vacker men, som sagt, något barrig.
Endera dagen åker den förstås ut.
Var granarna bättre förr? Kanske. Möjligen var de färskare. Många högg själva på den tiden, det var lite sport.
Döda fåglar har fallit ner från himlen. Myt eller sanning och varför? Vad är det man försöker säga oss? Jag vet inte.
Nu är det trettondagens morgon, en natt har gått. Det blåser ute, temperaturen är densamma som igår. Några strån i fågelkärven fladdrar för vinden. När jag skrev "fladdrar" hamnade ett rött, vågigt streck under ordet. Är det verkligen ett så konstigt ord? Nej, jag hade glömt l:et.
Jag har läste "Flickan från Moldavien" av Erik Eriksson. Den var mycket bra, jag gillar hans sätt att skriva. Han bor förresten i Grisslehamn, det är också bra, även om jag inte skulle vilja bo där. Jag bor hellre med utsikt över slätten.
Havet känns främmande och skrämmande.
Kanske inte lika skrämmande som när man ska sjunga allsång på kalas men nästan. På kalas är man ibland också tvungen att med jämna mellanrum resa sig upp och sedan sätta sig ner medan man vrålar "August och Lotta, August och Lotta...".
Det är nästan värre. Jag vet inte vilket som är värst men endera är det.
Måtte 2011 bli ett allsångsfritt år. Möjligheten finns. Det har visserligen bara gått 6 dagar men ännu har ingen allsång förmörkat himlen, det ger hopp.
Låt det fortsätta så.
Vill bara avslutningsvis påpeka att bilden ovan inte har något som helst samband med texten. Den föreställer ju som alla ser Frösunda stationshus. Jag tyckte att man behövde ha något vackert att vila ögonen på en gråruggig vintermorgon som den här.