Vid Drevviken

Vi satt vid Drevvikens strand hela gänget utan att ens veta att vi satt just där. Vad heter den här sjön? frågade någon. Magelungen?
Telefonens GPS gav inget svar för på den fanns inte namnet utsatt. Men så är den ju heller ingen riktig GPS utan bara en version av Google Maps. Den angav dock att vi satt cirka 10 meter från strandkanten och det stämde precis. Vi var den där lilla pricken som syntes så tydligt.
Men namnet på sjön?
Eller var det en havsvik?
Tvärs över vattnet syntes husen i Farsta. Bland annat ett torn som sitter på före detta Televerkshuset.
En man på en filt vände sig om. Drevviken, sa han vänligt. Sjön heter Drevviken.
Det var bara att tacka och ta emot.
Däremot visste han kanske inte att sjön är 5,4 kvadratkilometer stor. Det hade nog verkat lite konstigt för att inte säga overkligt, om han lagt till denna information till den som han just givit oss.
Flaten lär inte ligga långt härifrån. Där har jag aldrig varit. Däremot har jag drömt om att åka dit eftersom det ju var därifrån som tvillingdetektiverna Klas och Göran Bergendahl tillsammans med kusinen Hubert Norlén och deras rundlagde kompis Frippe Jonsson, påbörjade sin vandring in mot Stockholm i boken "Tunnelbanemysteriet" från 1954. De ville promenera för att spara pengar men kroknar i hettan och får istället lift med ett par ynglingar i en, som det sedan visar sig, stulen bil. Hur tunnelbanan kommer in i bilden får ni läsa själva.
Utan att avslöja för mycket kan dock sägas att den enkla devisen Brott lönar sig inte fortfarande gäller, vilket ynglingarna i den stulna bilen får erfara i slutet av boken.
Det är varmt idag, har varit så i några dagar.
Ännu är sommaren inte slut. Varför skulle den vara det?
Jag måste skaffa en ny telefon till jul, då går abonnemanget på den gamla ut. Då blir det en riktig smartphone med alla funktioner som man bör ha, kanske en Iphone eller en Samsung Galaxy. GPS är förstås bra att ha inbyggd i telefonen så att man vet var man befinner sig.
Står man till exempel vid Drevvikens strand vill man gärna veta det direkt. Man ska inte behöva tveka om den geografiska positionen.
På vägen hit körde jag fel. Jag missade skylten med SKÖNDAL utan fortsatte istället till Farsta. Där vände jag och körde tillbaka men missade skylten en gång till. Slutligen kom vi rätt i alla fall tack vare en kollegas GPS.
Det var intressant att köra igenom Sköndals Centrum där gammal bebyggelse blandats med ny.
Art Garfunkel gjorde för några år sedan upp en lista på alla böcker som han läst under en viss tidsperiod, det blev så småningom 1000 stycken. Kanske var det under ett år, jag vet inte riktigt.
Jag visste inte att han var en sådan storläsare. Däremot vet jag att han alltid hatat det kända fotografiet av honom som Annie Leibovitz tog för många år sedan. Det stod så i texten: He hated it.
Jag tittar på bilder av Art Garfunkel på Google. Plötsligt dyker en bild upp föreställande en person som jag mycket väl känner igen men inte kommer ihåg namnet på. Efter en stund viker minnesslöjorna undan: J D Salinger, legenden, enslingen. Det känns oerhört skönt att få klarhet i saken, kanske är demensen ändå en bit bort.
J D Salinger fick 1941 en novell refuserad av The New Yorker. Den hette "I went to school with Adolf Hitler".
Mycket mer kan nog inte sägas om Drevviken. Vi anlände 10.48 och åkte därifrån 13.35. Hemresan gick mycket bra utan några som helst hinder på vägen. Ankomst till Arninge 14.25 vilket markerade slutet på ännu en dag i mänsklighetens tjänst.