Söndag 2 maj

Våren har hunnit längre här i Östergötland än den gjort i Stockholmstrakten. Här har till exempel en björk slagit ut bredvid en skamfilad container i Valdemarsviks hamn, den som en gång var en riktig hamn dit lastfartyg kom från hela världen. Då fanns garveriet, ett av Europas största. Där preparerades hudar med livsfarliga kemikalier som gjorde att jobbarna 20 - 30 år efteråt fick cancer och dog. Men det var ju ett säkert jobb så länge det varade. Vi var uppe tidigt imorse, redan vid sex. Solen sken, sju grader varmt. Hemresa på förmiddagen. Ett kommunalråd har hittats naken och berusad på sitt tjänsterum någonstans i Stockholms län. När han kom till sjukhuset smet han iväg i en taxi. Återfanns senare på ett hotell, fortfarande berusad, kanske även naken. Förhoppningsvis har han gjort sitt inom politiken. Det är ju för jävligt att folk ska springa omkring nakna och visa upp sig, sådana beteenden måste sättas stopp för. I huset mitt emot har Norrköpings Tidningar ett av sina lokalkontor. Igår kväll satt någon därinne och skrev en text som säkert kommer i dagens tidning. Kanske handlar den om våren. Träden kommer naturligtvis att explodera i grönska de närmaste dagarna. Man hinner aldrig med förrän lövruskorna står där i all sin glans. Våren ställer stora krav, det är så många "måsten". Våren är mycket värre än julen i det hänseendet. Julen har ett rakt och tydligt budskap, våren är som en snårskog som man inte hittar ut ur. Bara Mona Sahlin kan visa oss vägen. Hon har redan lagt upp en snitslad bana. Talet som hon höll på 1 maj var en fullträff enligt experterna. Förra året var hon osäker, nu var hon mycket bättre, liksom tyngre i sitt budskap. Hon kommer att mosa Alliansen i höstens val, utfallet kan bara bli ett. Men ännu har vi hela maj framför oss med sina långa, ljusa nätter. De är som gjorda för ett händelseförlopp i en deckare av Maria Lang. Dock kunde hon även skriva om vintern som i "Tragedi på en lantkyrkogård" där Arne och Barbara Sandell så tragiskt mördas. Den finns också som film och heter då "När mörkret faller". I den ser vi Karl Arne Holmsten som kommissarie Christer Wijk. Boken och filmen har olika mördare. Filmens mördare är inte ens med i boken. Nu skiner solen in genom fönstret. Den skapar skarpa skuggor och starka kontraster. Det är som att leva i en Maria Lang deckare. Hon var lärare i hela sitt liv, dog 1991 och begravdes i Nora som i böckerna kallas för Skoga. Snart anträder vi resan hem. Körtid nonstop tre timmar, med matstopp strax under fyra timmar. Borta bra men hemma bäst. Synd att det regnade på Valborg så att vi inte fick se brasan men den har vi ju sett så många gånger förr. Det blir tjatigt.