Juldagen

Dagen gryr, nu börjar ett nytt äventyr.
Det är juldagsmorgon och den glimmar. Jag minns en annan juldagsmorgon när jag i 10 minusgrader och rykande snöstorm åkte till Össeby-Garns kyrka för att hämta några personer som efter den tidiga julottan (05.00) märkte att de låst in bilnyckeln i sin bil.
Det var ett svårt läge men det gick.
De hade börjat gå från kyrkan och befann sig när jag mötte dem ungefär vid den nu nerlagda (och nerrivna) John´s affär. De frös så att de skakade.
Det var härligt att efter den strapatsen få dricka varmt kaffe hemma på Ensta Krog.
Då uppskattar man livet bättre.
Jag hade vid den tiden en blå VW 1303 S. Jag vet inte vad S stod för, knappast Sport. Det var en trevlig bil, kanske lite lätt i fram dock och med en klart underdimensionerad värmeanläggning. Möjligen hade det sista med luftkylningen att göra.
Bilen var dock fabriksutrustad med en Eberspächer bensinvärmare. Den knäppte man på en halvtimme innan och kunde sedan sätta sig i en varm bil.
Att den var lätt i fram berodde förstås på att motorn satt i bak. För att kompensera det fick man lägga någon form av tyngd i fram; sandsäck, stenar.
Granen har nu stått så grön och grann i stugan några dagar.
Det lär finnas tricks för att få den ännu grönare och grannare, åtminstone för att få åldringsprocessen att stanna upp något. En del lägger sockerbitar i vattnet, andra växtnäring. Man har hört talas om de som hällt i huvudvärkstabletter och som påstått att det gör susen. Det gör det säkert fast knappast i julgransfoten.
Tyvärr är sanningen den att ingenting hjälper. Granen börjar dö så fort den huggs ner och sedan går det bara utför.
Men det är fint med julgran. Man vill inte vara utan.
Snart är dock den glada julen slut, slut, slut,
julegranen kastat ut, ut, ut...
Och som med mycket annat är det ingenting vi kan göra åt den saken.
"Det är bara att finna sig i det" som min gamle lumparkompis Ulf sa otaliga gånger. Undrar vad han gör nu?
Vad det än är så tror jag att han finner sig i det. Han var en sån person.