Midsommardagen 2011

Idag är det dagen efter, en oerhört avslagen dag, kanske årets mest avslagna med nyårsdagen som stark konkurrent.
Folk är trötta idag. De går omkring som i dimma med törsten brännande i sina strupar. Om de mot förmodan har vaknat förstås.
Troligtvis inte. När de tröttaste av de trötta sedermera slår upp ögonen, kommer de att göra det till ljudet av kopparslagare som arbetar tungt i det övre närområdet.
Bästa botemedlet mot bakfylla är saltgurka. Det påstod i alla fall Frans när vi låg i lumpen 1968. Han var från Västerås, gurkstaden.
Om han varit från Enköping hade han kanske sagt pepparrot.
Om han varit från Södertälje hade han möjligen sagt kringlor.
På nyårsdagen finns trots allt backhoppningen att titta på. Vad finns idag? Ingenting.
Jag minns plötsligt namnet på en deckare som jag läste för länge sen: "Baksmällans torg" av Patrick Hamilton. Den är nummer 2 i serien Hr Ehrenmarks deckare och kom ut 1971. Originalet publicerades 1941 under namnet "Hangover Square".
Den handlar dock inte om bakfylla utan om en schizofren mördare i London som tror att allting kommer att bli bra så fort han sätter sin fot i Maidenhead. Så blir det förstås inte utan istället gasar mördaren ihjäl sig på bokens sista sida.
Han utför handlingen samma dag som andra världskriget börjar, den 1 september 1939. Dagen innan rasade Sandöbron samman under pågående byggnation och 18 människor förolyckades.
Denna händelse fick bara små notiser i tidningarna, kriget tog all uppmärksamhet.
Fyra år senare invigdes dock bron och man kunde nu färdas mellan Stockholm och Haparanda utan att behöva "färjas" över något vattendrag.
Vid brons ena fäste ligger det kända Westerlunds Konditori.
I mitt barndomshem hade vi ett inramat fotografi på väggen som föreställde Sandöbron. Jag vet inte vart det har tagit vägen.
Jag vet inte heller var vi hade fått det ifrån.
Men det var vackert.
I går kväll var vi hemma hos vänner som köpt en självgående gräsklippare. Den hette Viking och var också vacker. Vi tittade på den hela kvällen där den for fram kors och tvärs över gräsmattan, till synes planlöst men säkert efter något inprogrammerat mönster. Fan vet hur en sådan manick fungerar.
Hur kan den t.ex. veta var den ska klippa? GPS? Styrd av satelliter? Ett mysterium för oss men kanske vardagsmat för den initierade.
Jag har aldrig varit på Westerlunds Konditori, däremot på många andra.
I Roslags-Näsby fanns Fribergs Konditori, det var känt för sina goda bakverk. Bland annat hade man en slags muffins med russin som jag tyckte om. I lokalerna finns nu en kinesrestaurang som heter Wong House.
Herr Ehrenmark var förstås den kände journalisten och Londonkorrespondenten Torsten Ehrenmark. Under många år brukade han avsluta sommarpratarprogrammen. Han föddes 1919 och dog 1985, i London förstås. Han skrev dessutom ett stort antal kåserier där han i lättsam ton berättade om olika upplevelser och händelser.
Mördaren George Harvey Bone fann aldrig det som han letade efter i Maidenhead: Det var bara en stad med butiker, tidningskiosker, pubar och biografer. Det som inte fanns och aldrig skulle finns där var frid och ro...
Därför tog han in på ett trist hyresrum och satte på gasen. Det låter oerhört sorgligt.
Som konstaterats är det idag midsommardagen. Blomstren har slokat men solen skiner och drömmarna finns kvar oavsett om de nu finns i Maidenhead eller någon annanstans. Kanske på Wong House i Roslags-Näsby?
Är det inte snart dags att beställa julbord förresten? Den här gången blir det ett julbord på kinesiska.
Vad är det för fel med skinka och ris?