Vad kan sägas nu?

Mycket kan sägas. Att det är fruktansvärt kallt till exempel och att soprummet i vårt område mer och mer liknar ett grovsoprum eftersom folk tydligen är omedvetna om att kartonger, lådor, säckar o.dyl. inte ska ställas in där. Förbannat konstigt! Var ligger svårigheten? Som en kommentar till bilden nedan kan sägas att den franske fotografen Jaques Henri Lartigue har tagit en liknande med tilläggsnamnet "1912 Grande Prix". Den föreställer en racerbil som i full fart kör ut mot bildens högra sida. Bilen lutar på ett liknande sätt som bussen. Varför det blir så kan jag inte förklara. Fortfarande vill jag åka till Petropavlovsk fast jag blivit avrådd av experter. Jag planerar också en resa till norra Skottland. Målet är staden Thurso längst upp i norr. Tåget avgår från Glasgow Central 09.56 och efter byte i Inverness är det framme 17.45. Då finns det tid att hitta ett boende vilket kan vara svårt om man tar 13.26-tåget som inte når Thurso förrän 21.45. Det är för liten marginal tycker jag. Dessutom innebär det senare alternativet att man måste byta i Perth, Inverness och Dingwall. Jag läser just nu en julklappsbok, "What we talk about when we talk about love" av Raymond Carver. Fascinerande och säreget är min kortfattade beskrivning av denna bok. Carver är ju en novellens mästare. På Wikipedia beskrivs han som "minimalist och postmodernist". Han föddes 1938 och dog 1988. Hans noveller har inga förfinade inledningar eller psykologiska avslutningar, "rakt på" är hans paroll. Vad kan sägas mer? Att Jaques Henri Lartigue tog det officiella fotografiet på Giscard d’Estaing, fransk president mellan 1974 och 1981. Jag tycker mig minnas att det visar presidentens ansikte med trikoloren som bakgrund. Giscard d’Estaing hade en idé om att han ville närma sig folket. Ett medel för att göra det var att äta middag hemma hos utvalda fransmän. Vid några tillfällen utvecklades de stillsamma måltiderna till fulländade fylleslag där borden dignade av flaskor och folk satt och hängde lite på trekvarts. Just nu känns det skönt inne trots den låga temperaturen utomhus. Jag har eldat i braskaminen. Hemma hade vi en täljstenskamin som var värdelös eftersom den bara höll värmen för stunden. Mot slutet vågade vi inte elda i den alls, den hängde också på trekvarts. Något mer kan nog inte sägas för ögonblicket. Kanske behövs det inte heller.

Den gula bussen

Titeln låter som en Hillmanfilm men den filmen heter ju "Den gula bilen" och var ett försök att göra en Hitchcock på svenska. En rätt spännande film som finns med i den box som gavs ut för några år sedan. Boxen innehåller alla fem Hillmanrullarna tillsammans med intervjuer av skådespelare och personer i produktionen, gjorda av Ronny Svensson. Arne Matsson gillade när folk kom in i bilden snett från sidan, plötsligt och överraskande som när den blå ryttaren gör entré i "Ryttare i blått". Outgrundliga ansikten med stirrande ögon var också hans specialitet. Men det som nu sagts har förstås ingenting med ovanstående bild att göra. Den föreställer rätt och slätt en gul buss från Upplands Lokaltrafik som just lämnat Venngarns slott. Slumpen, och någon optisk obskuritet, har gjort att bussen verkar luta sig bakåt, som om den tar sats inför accelerationen. I verkligheten körde den på ett helt normalt sätt denna sommardag år 2007. Redan 2,5 år sedan. Jag tyckte att det var som igår. Eller åtminstone förrgår.