Dagbok: Fredag 21 oktober

Kall morgon, nollgradigt. Börjar bli dags att slänga på däcken. Gör det på måndag.
Tidningen är försenad. Hopplöst.
Iväg till jobbet. Minusgrader på bilens display.
Morgonkaffe, iväg igen. Täby Kyrkby, därefter mot Enebyberg. Ser på tillbakavägen att all den snö som i vintras forslades till en förvaringsplats bredvid E18 mellan ICA Stop och Hägernäs, nu äntligen har smält. Den låg hårt packad under hela sommaren.
Snart dags igen för nya snömassor.
Köttfärssoppa till lunch. Jag fick i uppgift att köpa gräddfil i Åkersberga, det glömde jag bort. Den var mer som en gryta än en soppa. I den fanns förutom köttfärs, lök, morötter, potatis, vitlök och krossade tomater.
Är imponerad av en kollegas Iphone. Med den går det att ta bilder som ser ut som gamla 6X6 bilder med svarta ramar runtomkring. Hemligheten ligger förstås i en nerladdad app.
Tog själv liknande fotografier för 30 år sedan med min Rolleiflex. Dumt nog sålde jag den.
Kanske ska jag ha en Iphone. Eller en Android. Jag vet inte vilket, jag kan inte bestämma mig.
Tid finns ännu, bindningstiden på min gamla telefon går ut först i mars.
De vanliga aktiviteterna på eftermiddagen. Hemgång 16.00.
Stannar till på Coop och köper kattsand, den är billig och bra. Hemmagjord pizza till middag.
Klockan är nu 19.19. Jag gillar det klockslaget, det har en speciell rytm. Ungefär som 12.34. Eller 15.16.
Känner mig förkyld men ändå inte riktigt. Förkylningen vill inte bryta ut ordentligt. Bläddrar i STF:s årsskrift från 1936. Carl Fries har varit uppe på Kroppefjäll i Dalsland där jag också har varit. Jag har även sett den sjö, Nyckelvattnet, som han nämner.
Förr gick en järnväg mellan Uddevalla och Bengtsfors, den var smalspårig och hette Lelångenbanan. En annan järnväg till Bengtsfors, DVVJ, utgick från Mellerud. Den fortsatte sedan till Årjäng och Arvika. Båda järnvägarna hade varsin station i Bengtsfors, de ville inte blanda sig med varandra.
Natten har svept ner från trädtopparna och andats ur sig sitt mörker. I morgon kommer ljuset tillbaka, då är det lördag.

Dagbok: Torsdag 20 oktober

Torsdag. Tors dag. Tor som dundrar fram över himlen med sin hammare i högsta hugg. Inte vid den här årstiden dock. Inte så ofta i somras heller. Har han tappat stinget? Det är i och för sig lätt gjort.
Morgonen är som vanligt. Dricker te och äter två runda smörgåsar prydda med färdigskivad Goudaost.
Tidningen har inte kommit 05.45.
Åker hemifrån 07.10.
Färska frallor till morgonkaffet på jobbet. Grova frallor ska sägas, inte sådana som bara är fyllda med luft.
Kör först till Täby Kyrkby, därefter till Enebyberg. Ett helt nytt centrum håller på att byggas där. Det går fort. I det som för en månad sedan var en grop, reser sig nu betongskalen till det som ska bli trevåningshus. Hyres-eller bostadsrätter? Vet inte.
Bussgaragen är förstås borta sedan länge.
På 1930-talet passerade Ture Pettersson Enebyberg många gånger med sin buss på väg från Stångberga till Jarlaplan. En tur och returresa per dag blev det, fler hanns inte med.
Ture var gift med Andrea, de hade en son, Gunnar, som gick i samma klass som min moster.
En fantastisk fin förmiddag med exploderande höstfärger nere vid Rönningesjön.
Thaiwok till lunch, ganska god. De som åt grekisk köttfärsbiff, fick tsatsiki i en plastbytta. Jag smakade också på gurkröran, den var mycket god.
Gråväder på eftermiddagen. Längtar hem till "Långt Farväl".
Kommer hem så småningom, gör en omelett med ost och tomater. Till den några skivor rökt lax. De andra äter färdigmat från Sibylla eftersom Sibylla har namnsdag idag.
Prinsessan Sibylla skulle ha varit 103 år om hon levt men hon avled 1972. Hon är mor till vår nuvarande kung. Om hennes privatliv vet man föga. Om hennes innersta väsen vet man ännu mindre. Barnen vet förstås men de säger inget.
River nu av den här dagen från almanackan och släpper ner den i papperskorgen. Gamla dagar ska inte ligga och skräpa. Jag är stolt över att den här inte gör det utan istället får singla iväg som ett sorgset höstlöv i den svaga vinden.

OBS: Den halvfärdiga byggnaden på bilden är Vallentunas nya bibliotek som kommer att invigas hösten 2012.

Dagbok: Onsdag 19 oktober

Regnet slutade någon gång i natt. 06.00 var temperaturen 4,9 grader.
Såg inte mannen i Ormsta idag, han vilade kanske från morgonexercisen.
Läste en bra bit av "Långt Farväl" igår kväll. Privatdeckaren Philip Marlowe blev själv anklagad för att vara inblandad i ett mord och fick tillbringa tre dar i buren.
Thore Skogman! Den olycklige rekryten i dennes kända slagdänga träffade "ett ben på en kapten" med ett slumpskott och fick också skaka galler under samma tidsrymd.
Saker och ting hänger ihop i det stora världsalltet.
Lugn förmiddag, kort promenad i Arninge. Köttbullar till lunch. Goda.
Fint väder under eftermiddagen.
Vad kan sägas mer?
Det är snart dags för vinterdäck. Snön kan komma när som helst, bistra tider väntar.
Kör hem längs Arningeleden, det regnar.
Smiter in på Lidl och köper en julstolle för 32 kronor, den innehåller sultanarussin och marsipan. Hemma väntar två kassar med trattkantareller som en granne varit in med. Vad göra med dessa? Torka? Frysa? En mikroskopiskt liten risk finns att förväxla trattkantareller med toppspindelskivling som är en av våra giftigaste matsvampar. Efter kontroll på Wikipedia bedöms risken vara helt utplånad.
I kväll: fortsatt läsning av "Långt Farväl" som inte går att förväxla med "Kap Farväl" av Harry Martinsson. Den senare är ju en helt annan typ av bok, en sjömansskildring som kom ut 1933. Är också namnet på såväl Grönlands södra udde som på en av Nya Zeelands många uddar.
Svante Foerster skrev 1966 en dikt om när han befann sig vid Grönlands södra udde och längtade hem. Bland målen för hans längtan fanns Konsum och Kungen, som ju vid denna tidpunkt hette Gustav VI Adolf.
Konungen såg jag under högvaktsutövande vid Drottningholms slott den 1 januari 1969. Han kom och gick på borggården med hund och hovdam i sällskap. Dessutom hälsade han på oss frysande värnpliktiga när han passerade förbi, en handling som gjorde att monarkin fick ett sympatiskt skimmer över sig i våra stelfrusna ögon.
Finns det mer att tillägga? Nej, faktiskt inte. Allt är nu sagt när vår del av jordklotet sakta vrider sig in i nattmörkret.

Dagbok: Tisdag 18 oktober

Dagen börjar med att Fantomen övermannar en vakt och stjäl hans häst för att kunna rädda fången Cole ur Rhodias statsfängelse. Allt tyder på att fången verkligen är Diana Palmer, Fantomens älskade sedan decennier.
Morgonen är mörk. Något annat kan man heller inte förvänta sig vid den här årstiden.
Inte så kallt; 6,8 grader klockan 07.00. Däremot blåsigt.
Samma datum 1966 var temperaturen 9 plusgrader, "dimma hela dagen" har morfar skrivit i sin dagbok. Han jobbade just då med planteringar i Näsbydal, nästa dag var han i Näsby-Park.
På väg till jobbet ser jag samme man i Ormsta som jag såg igår. Han är klädd i träningsoverall och bär en skärmmössa, tydligen är han ute på en träningsrunda fast i promenadform.
På Arningeleden: en överkörd räv.
På förmiddagen ringer mobiltelefonen. En kvinna frågar efter Muhammed men hon har ringt fel. Två siffror i slutet bytte plats, därför blev det fel.
Inledningen till en ännu oskriven novell:

Rummet låg på baksidan av bensinmacken, det vette ut mot öknen. Dagarna var heta, nätterna något svalare.

Korv Stroganoffen till lunch är en katastrof. Den smakar absolut inte som sådan korv ska smaka. Jag skulle ha tagit fläsk med löksås som vanligt.
Ruggigt väder på eftermiddagen, regn och blåst. Ruskvädret tilltar under kvällen. Men det är ett perfekt väder för fortsatt läsning av "Långt farväl". Jag har nu hunnit till sidan 36. Chandler är verkligen en mästare.
Ser i TV-tablån att "Äntligen hemma" åter kört igång, man har hunnit till avsnitt två. Men jag tror inte att jag ska se det. Det är mycket roligare att se Jim Björni tillverka ett par åror i det finlandssvenska livsstilsmagasinet "Strömsö". Där lagar de dessutom mat.
Jag frågade idag mina arbetskamrater om de börjat lite smått med julförberedelser. Svaren blev korta och koncisa: "Nej" och "Absolut inte".
De verkar inte uppskatta julen. Då har de säkert heller inte uppmärksammat att man på Lidl nu kan köpa en äkta tysk Stolle för 32 kronor.
Natten har nu tagit herraväldet över himmel och landskap. Regnet slår mot rutan. Allt känns hemtrevligt och fint. Dessutom fick jag ikväll mina blodtryckstabletter vilket gör tillvaron ännu mer gemytlig.
Jag behöver nog inte titta på "Äntligen hemma" för jag är ju redan där.
Hemma alltså.

Dagbok: Måndag 17 oktober

Morgonstund har guld i mund, så och denna. 2,6 grader klockan 07.08. Det har börjat ljusna, dagen kan bli fin.
Började i går läsa "Långt farväl" av Raymond Chandler. Den har stått länge på hyllan, säkert i tjugo år. Varför så länge? Jag vet inte. Den har stått där tillsammans med andra böcker av samme författare. En av dem heter "Fönstret" (The High Window), i den har Per-Åke Ekstrandh skrivit sitt namn med blyerts.
Kör Stockholmsvägen vid Ensta i riktning mot Roslags-Näsby, passerar bron över Roslagsbanan. Här låg en gång en liten kiosk. Jag förknippar den kiosken med en viss typ av päronglass som var långsmal och rund, den kostade 30 öre. Det måste ha varit mot slutet av 1950-talet.
Omedelbart till vänster syns tydliga märken i en tall. En bil körde in i den några år tidigare på detta decennium.
Raymond Chandler skrev sju romanermellan 1939 0ch 1958 . Tre av dem, däribland "Långt farväl", anses vara mästerverk, inte bara inom deckargenren utan som litteratur överhuvudtaget. Paul Auster och Joyce Carol Oates har båda uttalat sig i mycket positiva ordalag om Chandlers författarskap.
Isterband med stuvad potatis till lunch. Tyvärr! Korven var inte särskilt god och potatisen var inte färdigkokt. Hur svårt kan det vara att koka potatis tills den blir färdig och sen stuva den?
Rödbetorna var dock bra.
Vill också minnas att Lars Norén i en tidig intervju berömde Chandler för hans sätt att skriva.
På eftermiddagen: utflykt till Orkesta kyrka. Vi drack kaffe på parkeringen och gick sedan runt bland drivor av höstlöv inne på kyrkogården. Utanför stenmuren höll Elverket på med arbeten, bland annat sågade man ner grenar från ett träd.
Raymond Chandlers hjälte heter Philip Marlowe och är privatdetektiv. Han har ett tufft yttre men ett filosofiskt inre. I flera filmer har han porträtterats av Humphrey Bogart.
Går in på apoteket i Arninge efter jobbet för att fylla på förrådet av blodtryckssänkande medicin. Dess värre har datasystemet kraschat, inga recept kan expedieras. Det är ju det jag alltid har sagt om datorer, de går inte att lita på.
Även på apoteket i Vallentuna har datorerna fått frispel, de har fått det på alla apotek i hela Sverige.
Hem till potatisbullar och bacon. Gott!
Glömde skriva att två hornduos av Mozart spelades i bilradion i morse. Någonting av Liszt kom efter.
Det har varit en relativt fin dag vädermässigt sett. Stirrar nu ut i mörkret och välkomnar natten eftersom hon är dagens mor. Utan natt, ingen dag. Och tvärtom förstås. Det är ett växelspel.
Kanske kan jag få mina Enalapril i morgon? Hoppas det. Jag vågar inte vara utan för vem vill leva som i en tryckkokare?