Den som lever får se

En liten bild som föreställer en liten del av Vallentuna kyrka. Det lär ha varit av dess tornprydnad som Jan Fridegård blev inspirerad när han skrev sin bok "Torntuppen". Den handlar om hur själen lämnar kroppen för att ta en titt på omvärlden. Själva kikar vi in genom kyrkfönstret. Hur det blir sen får man se. Det är inte så bråttom.

Helgskinka

Oavsett hur bloggen är daterad, är det idag lördagen den 21 oktober. Klockan är strax efter 8 på morgonen, det småregnar och är ganska mörkt och i ugnen står en svettande helgskinka med termometern instucken på det tjockaste stället. Ännu har temperaturen bara kommit upp till 32 grader, det torde ta minst 2 timmar till innan den nått 75. Frågan är sen om den ska griljeras som en julskinka eller ätas som den är med senapssås. Det lutar åt det sistnämnda. Naturligtvis ska den serveras tillsammans med kokt potatis och gröna ärtor, eventuellt också kokta morötter och dito blomkål. Till dryck väljer vi öl. Kanske blir det ett systembolagsbesök, det får vi se. Som efterrätt skulle en klassisk äppelkaka smaka gott men inte heller det är riktigt bestämt. Jag tycker att denna lördag ser lovande ut, jag ser den an med tillförsikt. Ingenting kan rubba mitt goda humör denna lördagsmorgon. Det är som att börja bläddra i en okänd bok på biblioteket och fångas av orden - det här verkar bra, det är värt att läsa. Denna dag är helt enkelt värd att leva. Tack Pärssons charkprodukter!

Olika alternativ

Wienerkorv med bröd. Wienerbröd med korv. Korvbröd med...wiener..? Hur jag än vrider och vänder på orden, kan jag bara få ihop dem till dessa tre alternativ varav det tredje knappast ens är att räkna med. Jag trodde att det fanns många fler, att vi på något sätt var skyddade bakom en mur av ett oändligt antal olika valmöjligheter. Hur grymt ter sig inte livet när sanningens grinande ansikte plötsligt dyker upp ovanför svinhusets tak.

CAP - en hemlighet

Dessa tre bokstäver är synliga nere vid Vallentuna station. Finns det risk att de kommer att spridas? Ja, risken finns men i livet ingår att vi måste ta risker, chansa lite helt enkelt. Först sneglade jag försiktigt på dem. De verkade fantasieggande på något sätt. Sedan jag förvissat mig om att ingen var i närheten, smög jag upp kameran och kramade av en bild. Nu kan jag betrakta hela arrangemanget i lugn och ro framför datorn. Givetvis inte helt öppet. Om någon närmar sig är jag snabb med att byta bild. "Vad tittar du på?" "Semesterbilder!" Man får inte vara dum. Och en hemlighet är det tillåtet att ha. Det står inskrivet i vårt livskontrakt. I vårt riskkontrakt.

Älgjakt pågår

Vi fortsätter på temat skyltar längs vägen; denna gång är det den pågående älgjakten som annonseras. Det gäller att se upp om man rör sig ute i markerna. Inte bara älgar får sätta livet till utan också vanligt folk och fä. Jägarna skjuter entusiastiskt på allt vilt som rör sig i buskarna, särskilt på dem som bär röda mössor eller dito jackor. 90 000 av skogens konungar och drottningar är det som ska avlivas men jag säger inget om det. Älgfärsbiffar och älggryta är delikatesser som ingen normalt funtad människa vill vara utan. Och tänk om alla älgar skulle få härja fritt, hur gick det då? Kaos mina vänner! De skulle ta sig in överallt, inte bara i trädgårdar och köpcentrum. Även Riksdagen och Regeringskansliet skulle få påhälsning. Det kan till och med bli tal om ett maktövertagande när de hornbeklädda spänner musklerna. Nej, då är det bättre med avskjutning innan problemet blir för stort. Hålls populationen bara på en tillräckligt låg nivå, hinner detta aldrig uppstå. Problemet alltså. Dessutom är det manligt att jaga, ungefär som att röka och dricka sprit. Man träffas och har trevligt tillsammans ute i jaktstugan, röker, dricker sprit, brassar pyttipanna och skär upp magarna på de nyskjutna älgarna så att tarmarna rinner ut. Det är äkta gemenskap mellan män.

Det här är faktiskt ett moraliskt dilemma för mig. Jag vill ha älgkött men jag vill inte jaga. Jag låter alltså någon annan göra det smutsiga hantverket åt mig för att själv kunna njuta. Hyckleri kallas sådant. Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Mitt förtroende kapital är nere på sin lägsta nivå. Fy fan!

Skyltar längs vägen

Trippelmördaren Valjakkala blir troligen benådad men själv fick jag avslag. På min ansökan om friår alltså. Jag var för sent ute. Det var ingen idé ens att lämna in det mödosamt ifyllda papperet på Arbetsförmedlingen. De sa bara, visserligen vänligt men ändå bestämt, att de inte tog emot nya ansökningar. De hade fått besked om det från högre ort. De nya riktlinjerna gällde från och med nu. Inget att göra, tyvärr. Vad ska man nu glädja sig åt? Kanske åt alla de små hemmagjorda skyltar som sitter uppspikade på träd och telefonstolpar längs vägen. På dem kan det stå: "Ved säljes" och så ett mobilnummer eller "Trädfällning" med åtföljande mobilnummer eller "Yoga - något för dig", naturligtvis med ett mobilnummer undertill. För många år sedan översvämmades vägrenarna av skyltar med "Bokhyllor säljes" men de har försvunnit, jag vet inte varför. Böcker säljs ju i stora mängder så behovet av hyllor borde faktiskt öka. Konstigt. Jag skulle vilja se följande skylt överallt längs vägarna:

Sommaren har övergått till höst

om nu det kan vara någon tröst.

Jag tycker nämligen att hösten är trösterik och jag säger som Kevin Costner i "The Postman": "Det blir bara bättre, det blir bara bättre hela tiden", fast egentligen var det ju Ringo Starr som sa det från början. Det var bra sagt.

Man kan också se skyltar med texten "Nyvärpta ägg". Dock inga på vilka det står "Nykläckta ägg", detta av naturliga skäl.

Fortsätt knacka

En av klassikerna på rockrepertoaren är onekligen Little Richards "Keep a knocking": Du fortsätter knacka men du får inte komma in, du fortsätter ...osv... kom igen i morgon kväll och försök igen. Genialiskt och enkelt, eller hur? Andra versen går i samma stil: Du sa att du älskade mig men du får inte komma in, du sa att du... osv... kom igen i morgon kväll och försök igen. Det är helt enkelt väldigt fin poesi som griper tag i lyssnaren på ett handfast sätt och får denne att inse att här gäller det att fortsätta knacka om man vill komma in. Så det är bara att göra det - keep a knocking!

Kul är också när Little Richard dramatiskt sänker rösten på några av raderna i sista versen. Då förstår man att det är allvar bakom orden.

View me from the inside

För att få en mer internationell läsekrets skriver jag följande inlägg på engelska.

Hello. This is me above or at least half of me. The bottom parts are missing but pay no attention to that. I feel quite comfortable with my upper parts. This picture is not 100% accurate, though. My gall bladder was removed 16 years ago after a night in terrible pain. When I woke up after surgery Sweden had just lost with 0 - 2 to Scotland in the 1990 version of FIFA World Cup. The pain started again immediately. I just couldn´t take it, it was too much. If I had seen a Scotsman on that occasion I would probably have shouted something extremely rude like "go away you... Scotsman" and added "and take your haggish with you!" Now I will close this section of views from my inside. Of course there is more to see but it will be saved to a near future. By the way, I´m not sure if I really want to show you all of my inside. Who knows what will come out of that?