fredag, juli 15, 2011

22.22

Nu är klockan 22.22 och datorns batteri har laddat till 59%. Bilden föreställer Stinsens köpcentrum och när den togs var klockan 19.42.
Jag gick in på Akademibokhandeln och hittade böcker till halva reapriset. Jag tog Carl-Johan de Geers "Jakten mot nollpunkten" och gick mot kassan där jag halade upp två tjugor men bara en behövdes eftersom det ju var rea på rean. Jag som trodde att 39 kr. var halva reapriset.
Ibland blir man glatt överraskad.
Även Lars Noréns dagböcker fanns till lågpris men de har jag redan.
Fantastiska böcker, tätt skrivna.
De Geer skriver att han tycker om att sitta på kaféer och läsa kioskdeckare. Typiska sådana är "Välkommen att dö" av John D MacDonald eller "Männen kring hennes död" av Marie Blizzard.
Är det inte i den sistnämnda som mördaren av misstag råkar spela in hela mordet på band? Samma band som av en slump spelas upp på bokens sista sidor och då förstås avslöjar mördaren.
Jag tror att det är så.
Boken läste jag första gången på 1960-talet, den ingick i Meteorserien. Det fanns också en Kometserie samt en Zebraserie.
I "Välkommen att dö" återvänder en man efter lång bortavaro, till en sömnig sydstatshåla. Mycket har förändrats till det sämre i staden. Flera av innevånarna bär omkring på hemligheter och är rädda för att återvändaren ska lägga sin näsa i blöt. Han är inte välkommen tillbaka, däremot att...
Sådana böcker läser de Geer, tydligen jag också.
Nu är batteriet laddat till 71%.
Det har blivit mörkt ute. Vem som helst som går förbi kan se mig när jag sitter i köket och skriver. Jag är helt oskyddad.
John D MacDonald har också skrivit "Den svavelgula himlen" och mängder av andra böcker i samma stil. Han föddes 1916 och dog 1986. Hans hjälte i en rad romaner heter Travis McGee.
Det är MacDonald som skrivit förlagan till filmen "Cape Fear".
Jag tar en kopp kaffe och en mazarin inne på Stinsen. Mazarinen är röd ovanpå och mycket god. Först trodde jag att killen i cafeterian höll på att stänga men det var falskt alarm, han stängde inte förrän 20.00.
Då stänger hela centrumet. Kanske inte City Gross, möjligen har de öppet längre.
Det finns fantastiska telefoner inne på The Phone House. Synd att jag inte kan byta upp mig men mitt abonnemang går inte ut förrän nästa år.
Jag vill ha en riktig dundertelefon, en som kan göra allt.
Kamera och internet är viktigast, att ringa är inte så viktigt. Men det är ju bra om det går.
Vem har hört talas om en smartphoneägare som använder sin lur till att ringa med?
Inte jag.
Det finns fina fotoappar till Iphone, kanske är det en sån jag ska köpa.
Jag borde gå och lägga mig nu. Jag är för trött för att fortsätta. Det är bättre att avsluta inlägget i morgon bitti när allt syns klart.
Nu är klockan 23.08. Travis McGee har vaggat sig till sömns på sin husbåt men snart knackar en fager blondin på dörren, hon har något besynnerligt att berätta.
Det handlar om liv och död.
Travis kliver upp, tar på skjorta och byxor och säger "var så god och sitt".
Blondinen sjunker ihop, hon har svimmat. En liten blodfläck syns på blusen.
Jag måste sluta skriva.
"Jakten mot nollpunkten" har undertiteln: En roman om mig själv. Inte mig förstås utan Carl Johan de Geer. Han har varit gift med Dramatenchefen Marie-Louise de Geer Bergenstråhle Ekman. Vad hette hon från början?
Fuchs tror jag.
C J de Geer spelade trombone i Blå Tåget.
"Blomman" Blomberg lirade munspel i Winnipeg Jets men det var länge sen. Blomman dog 2008, Jets flyttade till Phoenix och blev Phoenix Coyotes 1996. Nu ska Atlanta Thrashers flytta till Winnipeg och återuppstå som, just det, Winnipeg Jets. Vilken karusell!
Och nu är det bara 11% kvar till fulladdat läge.
Det har ändå gått rätt fort, precis som livet självt.