onsdag, oktober 25, 2006

Vardagsmat


Våfflor är bra vardagsmat. Lite mjöl, mjölk, salt, några ägg samt margarin är allt som behövs för en enkel måltid. Ja, ett varmt järn är förstås också nödvändigt. När det fräser om margarinet är det dags att hälla i smeten. Första våfflan brukar ta längre tid, sen går det fortare. Lingonsylt är gott till. Eller andra sylter om man föredrar det. Vi har ju så olika preferenser. Någon säger säkert "glass" och jag säger "javisst". Sen är det en annan sak om man verkligen blir mätt av våffelmåltiden. Säkrast är kanske att komplettera den med falukorv, oxfilé eller annat stadigt käk. Man kan till exempel steka upp en panna potatis och några ägg och servera det tillsammans med falukorven, det blir en kraftfull och garanterat mättande middag. Och våfflorna? De tar man efteråt. Smaklig måltid.

tisdag, oktober 24, 2006

Just nu - bananflugor

Det är just nu stora problem i landet. Men då talar vi inte om ekonomi, arbetslöshet, sjukvård, kommunikationer, etc. Det är istället bananflugorna som ställer till det. Överallt där det finns bananer i öppna skålar samlas de i stora svärmar och leker rommen av sig. Förstår inte att de är så många just i år. Förut var de färre, någonting måste ha hänt. Vem är det som hjälper de på traven? Ligger det en konspiration bakom? Dessa medlemmar av släktet droso´phila måste helt enkelt få hjälp utifrån. Nu börjar vi närma oss Hangar-18 och Roswell-1947-syndromet, alltså hjälp uppifrån. Över hela Sverige talas det bara om bananflugor. "Vi har dom", säger Eskilstunaborna. "Vi också", låter det från Kiruna och ner till Smygehuk. Ja, jag vet faktiskt inte vad som har hänt men något måste det ju vara.

måndag, oktober 23, 2006

Övriga bloggar

Vid en hastig genomgång märker man genast att utbudet av olika slags bloggar är mycket stort med mängder av ämnesområden att välja emellan; sprit, sex och knark är några av de populäraste. I min hemvävda blogg finns dock inget utrymme för sådana utsvävningar (jättetråkigt kanske men sån är jag). Däremot vill jag gärna nämna Ivar Lo-Johansson och hans självbiografiska svit från 1950-talet, den som börjar med "Analfabeten" och avslutas med "Proletärförfattaren". Vilka fantastiska böcker! Jag har precis läst "Soldaten" där han berättar om sina erfarenheter från beredskapstiden. Nu vill jag läsa de övriga sju en gång till. Jag börjar redan ikväll. Vi hörs!