Militära hemligheter

1968 - 69 gjorde jag lumpen vid Ing 1 i Solna. Jag blev ingenjörssoldat därför att jag var så tekniskt lagd. Nej, naturligtvis inte. Mest gällde det att kunna bära på tunga brodelar och sätta dem på sina rätta platser efter anvisningar från befälen. Ibland sköt vi också. Det var inte så svårt, det var bara att sikta och hålla in avtryckaren. K-pisten ansågs som värdelös. Någon sa att skotten från den inte kunde tränga igenom en skinnjacka på 200 meters håll. Jag vet inte om det stämde eftersom praktiska prov inte lät sig göras. AK-4:an var förstås vassare. Det var en riktig mördarmaskin. Med den mot axeln var man säker mot ryssen.

Vår speciella uppgift vid en krissituation var att bevaka Nackamasterna. De var 350 meter höga redan på den tiden. Det var viktigt att de inte hamnade i fiendens händer. En gång var det övning och vår enhet blev tvungen att rycka ut till nämnda master. Jag var inte med, jag hade bihåleinflammation och blev inlagd på Tyg-S i Sundbyberg som var ett slags militärsjukhus. Där låg jag och tyckte synd om mig själv i början men det var varmt och ombonat, maten var god och det var ganska skönt att slippa ifrån den militära drillen som just de här veckorna utfördes i tjugo graders kyla. Efter vistelsen på Tyg-S blev jag sjukskriven en vecka i hemmet. Hälsan går som bekant först, det är en viktig devis i såväl krig som i fred.