Pentax

Jag stoppade in nya batterier i min gamla Pentax Optio 50 och så var den ute på banan igen. Pentaxens sätt att hantera färger har alltid varit överdriven. Därför satte jag färgmättnaden i sitt lägsta läge, det fungerar bättre. Så här ser golvet i Eurostop Arlanda ut. Intressant skuggmönster.

Cool Water

All day I face the barren waste without the taste of water,
Cool water.
Old Dan and I with throats burned dry and souls that cry for water,
Cool water.

The nights are cool and I'm a fool each stars a pool of water,
Cool water.
But with the dawn I'll wake and yawn and carry on to water,
Cool water.

(Chorus)
Keep a movin' Dan, don't you listen to him Dan, he's a devil not a man
and he spreads the burnin' sand with water.
Dan can't you see that big green tree where the waters runnin' free
and it's waiting there for me and you.
Water, cool water.

Klackarna i taket

Synd att kaféet i Angarn inte längre finns kvar. Annars hade man kunnat slinka in där och ta en kopp. De hade bensin också på sin tid. Det gick att tanka både på det ena och det andra sättet. Dessutom fanns en affär. Men ingen bank, där gick gränsen. I Brottby fanns en bank på 1920-talet fast den gick omkull. Ångbåten "Åkers kanal" tuffade fram på Garnsvikens vatten. Den kallades även "Tuppen" för att den avgick så tidigt om morgnarna. Vad gäller det frikyrkliga livet i Brottby så hade Baptisterna och Missionsförbundet varsitt församlingshus. Baptisternas fungerar fortfarande medan det runt M:s hus står byggnadsställningar sedan trettio år. Ingen övrig aktivitet kan skönjas. Båda församlingarna anordnade julgransplundringar i januari. Dock inte på samma dag, det gällde att sprida ut nöjena så mycket som möjligt. Min mamma och hennes syskon hävdade bestämt att det var mer fart hos Missionsförbundet. Det var mer klackarna i taket så att säga.

Förtröstan...

...men jag vet inte varför. Det är väl någonting däruppe.

Band av stål

Vi hade ett trädgårdsland bakom vedboden. Där odlade vi morötter, sallad, dill och persilja och möjligen något mer. Dock inte potatis för den växte på ett annat ställe. När morfar grävde upp trädgårdslandet för första gången, hittade han långa band av stål som låg ihopslingrade i ogräset. Vi förstod inte vad det var. Ja, att det var stålband förstås men inte vad de skulle vara till. Vi pratade lite om det men vi kom aldrig fram till något bra svar. Vart banden sedan tog vägen kommer jag inte ihåg. Kanske sjönk de tillbaka ner i jorden och självupplöstes. Deras hemlighet förblev hemlig.