Tallkrogen

Sista inlägget för idag. På förmiddagen besökte jag Stockholmsförorten Tallkrogen. Där hade jag kunnat kliva in till frisören om jag velat men jag var redan nyklippt sen igår. Istället köpte jag en Dajmstrut på ICA-Nära som jag avnjöt sittande på en parksoffa. En staty fanns att beskåda i detta lilla centrum som byggdes tillsammans med övriga hyreshus i början av 1940-talet. Annars består Tallkrogen mest av villabebyggelse i det lilla formatet. Tunnelbanan rasslade förbi. Tyvärr hann jag inte lyfta kameran i tid. När glassen var uppäten var det dags att fara tillbaka till norrsidan av stan. Verklighetens åtaganden pockade på uppmärksamhet.

6:e juni

Det är idag. Förut hette dagen "Svenska flaggans dag", nu är den förvandlad till nationaldag. Nu har vi likadant som la France och USA och många andra länder. Det är fint. Men jag tycker ändå att det var synd att annandag pingst togs bort. Vi borde kunnat få ha två röda dagar rätt nära inpå varandra. Jag kan inte se något fel med det.

Morgonljus

Vallentuna kyrka i morgonljus på nationaldagen. Tid: 03.45. Lite kyligt. Fågelsång. Vackert.

Examen

Studentexamen är klar. Allting är klart. Evigheten är rubbad. Galaxerna talar till varandra. De skriker genom ljusåren. Glädjen står högt i skyn. Planeterna dansar samba. Det är ett nytt liv som börjar. Det börjar nu. Nej, nu!

Arbetståg

Ett arbetståg passerar Heby station. Det är den 11 maj 2009 och världen står still för ett ögonblick.

Vispgrädde

Jag irriterar mig på den där larviga TV-reklamen med kvinnan som springer med sin pastasås som blir äckligt tunn och rinnig innan hon ens hinner fram till bordet. Varför använda dåliga lightprodukter när man kan använda vispgrädde istället? Med vispgrädde blir såsen garanterat varken tunn eller rinnig. Slutsats: skippa det lätta, använd det tunga.

Kanske Cadillac

Förr, om man nu kan uttrycka sig så oprecist, stod några godsvagnar på stickspåren i Roslags-Näsby. De stod där i alla år, jag har sett dem tusentals gånger. De var typiska godsfinkor som en gång innehållit last men som nu gapade tomma. Idag noterade jag att de var borta och antagligen har de varit det länge. I deras ställe fanns ett par flakvagnar med last, vad hann jag aldrig se när jag bilade förbi. Antagligen har de stått där lika länge som de andra varit borta. De har helt enkelt bytt plats med varandra. Till det finns inte mycket att tillägga förutom det faktum att R-N en gång var en stor järnvägsknut liksom Djursholms-Ekeby och Rimbo. Från Rimbo gick tågen mot Hallstavik, Uppsala och Norrtälje. Trafiken var livlig. Man kunde resa ända till Hargshamn om man bytte i Faringe och Gimo. På stationen i R-N fanns en personvåg av den klassiska modellen. Man ställde sig på vågen, la i 25 öre och ut kom en biljett med aktuell matchvikt. En gång steg Stig Järrel av tåget i R-N. Det var i filmen "Simon syndaren" där han på ett osminkat sätt avporträtterade en av höjdarna inom frikyrkorörelsen (en nidbild av Lewi Pethrus sägs det). Hela filmen var en uppgörelse med denna rörelse. Kanske steg Stig Järrel någon gång av tåget vid R-N även i verkligheten men mestadels passerade han nog förbi eftersom han bodde i Österskär. Men han åkte kanske inte tåg? Han kanske åkte Caddilac? Vem vet, det var ju för så länge sedan.

Blomstertid

1. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor:
du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt, som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.

2. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och lundens gröna träd,
de skola oss påminna Guds godhets rikedom,
att vi den nåd besinna, som räcker året om.

Kikärtor

Jag öppnade en burk med kikärtor från Zeta för att ha dem i salladen men de var inte goda. Det var säkert inget fel på dem, bäst före datumet låg långt in i 2010 men de var inte goda ändå. De var lite torra och smaklösa och jag tänkte hela tiden på John Franklin och hans mannar som dog av förgiftning på grund av att bly läckt in i deras konservburkar. Nu går naturligtvis inte dagens konservburkar och de som fanns för 200 år sedan att jämföras men jag kunde ändå se i mitt inre hur expeditionen gick sin fruktansvärda död till mötes på King William Island och Beechy Island, två öar i farvattnen mellan Kanada och Grönland. Blyförgiftning är inte att leka med. Även om risken var liten, ratade jag ärtorna och hällde ur dem där de hörde hemma - i soppåsen.

Blyförgiftning anses vara en av flera anledningar till att deltagarna i John Franklins polarexpedition, med uppdrag att urforska nordvästpassagen, gick under till sista man.