fredag, maj 09, 2008

Midsommarmorden

Ett roligt replikskifte i "Morden i Midsomer" uppstår när kommissarie Barnaby och inspektör Troy besöker ett vårdhem och där presenterar sig för föreståndaren. Denne läser på Troys legitimation och säger förvånat: "Inspektör Tory?". Troy svarar förstås att han heter Troy varpå föreståndaren replikerar: "Å förlåt, jag har en släng av dyslexi". Självklart löser de fallet och rättvisans klara sol skiner åter över Midsomer med omnejd. Och föreståndaren var faktiskt oskyldig. Jag tror inte ens att han stod med på de misstänktas lista.

onsdag, maj 07, 2008

Avstängd väg

Av alla Sveriges avstängda vägar är det här den som jag gillar bäst. Den ligger i trakten av Bålsta på Enköpingsslätten. Om jag kört på den? Naturligtvis inte. Den är ju avstängd.

måndag, maj 05, 2008

Karlssons mappsystem

När jag läste psykologi för många år sedan hände det ofta att vi i gruppen träffades bara för att umgås. Ibland var vi hemma hos en av deltagarna vars man, vi kan kalla honom A, studerade litteraturvetenskap och möjligen också filosofi. Han hade sommarjobbat på en av stadens förvaltningar och där haft häftiga diskussioner med sin chef angående vilket arkivmappsystem som var att föredra. Chefen rekommenderade Karlssons mappsystem. Det skapade en överlägsen ordning och reda. Inga andra mappsystem kom ens i närheten. A misstänkte att det fanns andra alternativ men han var ju bara sommarvikarie och brydde sig inte om att engagera sig så djupt i denna problematik. Det fick de ordinarie ta tag i efter semestrarna. A fortsatte så småningom sina studier och det gjorde han så bra att han nu sitter i Svenska Akademien. Grattis!

söndag, maj 04, 2008

Vår första TV...

...var en AGA med 21 tums bildrör. Den fick vi lämna tillbaka eftersom det var något fel på den. Vår andra TV var en Philips 17 tummare. På den började bilden rulla och det tog ett tag innan vi vågade vrida på rätt ratt. Sen gick det bra och vi kunde se alla trevliga program som kom hem till oss via etervågorna. Ett av dem hette "Slå nollan till polisen". Det var amerikanskt för i Sverige ringde vi 90 000. Fast det behövde vi inte heller. Vår värld var så genomhederlig att vi kunde hänga nyckeln under trappan när vi åkte bort. Och när vi kom hem hängde den kvar... men allt annat var borta förstås, höhöhö...