Marilyn hemma på väggen

Analogt v/s digitalt.

Det gäller alltså fotografering. Förr var lyckan stor när man satte in en 36-rulle i kameran. Då låg hela världen framför en, allt fanns att utforska. När man nått fram till halva rullen var det ändå mycket kvar. Efter bild 30 kunde en lättare stress uppstå. Det gällde att sålla bland motiven så att man inte stod där utan film helt plötsligt. De sista bilderna tog man bara för att få möjlighet att sätta in en ny rulle. Sen började man från början igen. Nu skapas inte riktigt samma känsla. På minneskortet finns plats för 700 bilder i hög upplösning och betydligt fler om man sänker kvaliteten något. Det är bara att skjuta hur mycket som helst. Ibland kan jag sakna den där känslan som kom efter bild 30, den som berättade att allting har en ände, var försiktig så att det inte tar slut för fort. Och så alla trädstammar på rutorna 34, 35 och 36. Ibland även på ruta 37 om man hade tur. Förr -nu, den eviga frågan. Det finns inget svar den här gången heller.

Livsloppet

Rätt och slätt
en stayett,
är precis vad man ser,
rakt upp och ner.

Inspirationen till detta lilla poem kom störtande över mig som en vårflod vid åsynen av ovan avbildade statyett men uppstod lika mycket vid tanken på det objektiv genom vilken den är fotograferad, nämligen en alldeles nyinköpt Zuiko Digital 25 mm. 1:2,8 som passar till min Olympus E-410. Ja, det är viktigt med alla siffror och beteckningar. Den som har flest i slutändan vinner nämligen. Vinner vad? Livsloppet förstås.

Train through Lithuania

Det är roligt att åka tåg, särskilt genom Litauen. Döm själva http://www.youtube.com/watch?v=O_2vtCKkkIk

Björn v/s Björn

Härom dagen såg jag författaren Björn Ranelid på en bild i tidningen men jag kunde inte komma på hans namn. Min inre röst ropade hela tiden Björn Runeborg men det var ju fel. Idag såg jag författaren Björn Runeborg på en bild i tidningen. Då kunde jag inte komma på vad han hette. Jag tänkte hela tiden på Björn Ranelid fast jag visste att det var fel. Så småningom löste sig denna problematiska situation av sig själv men medge att det hela var lite konstigt. Det är nästan så att upplägget verkar konstruerat men det är det inte. Jag lovar.

Moln över Täby Centrum

Men inte fanns det några när jag bodde där. Då var livet ljust och glatt för Täbyborna.

Snart är det vår

Det finns mycket att skriva om men man kommer inte alltid till skott. Och gör man det får man kanske ingen träff. Man bommar, missar tavlan. Man har inte siktet rätt inställt. Och så är det fel kaliber på vapnet. Myggor med luftvärnskanon, det går inte. Inte heller elefanter med luftgevär. Visst finns det mycket att ta upp, mycket att penetrera. Men man hänger inte med. Man är seg. Man är trött. Man är ohjälpligt efter. När klockan redan slagit är det för sent. Och så är det nu. Det är tisdag. Det halvsnöar. Det både snöar och inte snöar. Det är varken eller. Snart är det vår. Det kan man skriva om. Det gör jag: Snart är det vår!

Sörnainen underground station in Helsinki, Finland

Men jag har aldrig varit där. Någon på youtube har varit det: http://www.youtube.com/watch?v=w7LW5Go8_7I Trevlig resa.

Vårblommor

I rabatten. Fantastiskt.

Befästningslinjen

Ibland när man är ute och promenerar händer det att man stöter på delar av den gamla befästningslinjen. Detta är en av dem. Den ligger i Efraimsberg i Täby.