633 Squadron

På ljudbandet till 633 Squadron hörs efter 1.04.30:

Adjö Hilde.. (säger Roy Grant)
Ännu ett uppdrag? (frågar Hilde Bergman)
.
.
Jag ska vänta på dig. (säger Hilde Bergman)
Det är jag glad för. (svarar Roy Grant)
Kom tillbaka. (säger Hilde Bergman)
Vi ses då! (säger Roy Grant och försvinner ut ur rummet)

Men de ses aldrig mer.

Skuggbild

Förr i tiden ville man vara lite mystisk. Man gick omkring i solglasögon och tog man ett självporträtt syntes man bara som en skugga. Nu för tiden är det inte så. Nu är det helt annorlunda.

Love at first cough

Jag menar egentligen ingenting särskilt med ovanstående rubrik, det var bara ett anf.. infall jag fick som lät lite roligt. Men visst måste kärlek vid första hostattacken ha inträffat många gånger därute i det verkliga livet. Jag menar, kraftigt förkylda människor som träffas på en busshållplats och kärlek uppstår, är det så konstigt? Det är väl inte konstigare än att det blir vår, sommar, höst och vinter och att man slår 0:an till polisen och att man äter fläsklägg till rotmoset - helt självklara saker som inte behöver någon förklaring.

PS. Nu slår man ju inte 0:an till polisen här i Sverige men i skarven mellan 50 och 60-tal gick det en TV-serie med just det namnet (Slå nollan till polisen) och om jag minns rätt var den väldigt spännande.

En vindpust

Flera gånger när jag kört E18 i riktning mot Norrtälje och svängt av vid Arninge, har jag i rondellen känt som en vindpust i nacken. Kanske inte "pust" är rätt ord. Det är mer som ett vinddrag, en lätt smekning i nacken. Det här har inträffat när jag svängt vänster. När jag någon sällsynt gång har svängt höger, alltså i riktning mot Vaxholm, har jag inte känt någonting alls. Kanske finns det ett speciellt kraftfält just i den här rondellen som reagerar när man gör vänstersvängar? Det skulle vara intressant att få veta om någon annan råkat ut för samma fenomen.