Tänkt mycket

Idag har jag inte tagit några bilder men jag har tänkt väldigt mycket.

Stigen i skogen

Stigen går längs med kraftledningen i Stolpaskogen, Täby. Vi utgick från Ensta Krog, kom in på elljusspåret, fortsatte ut på 5 kilometern, tog vänster där ridspåret korsar och hamnade så småningom på denna stig. Den är smal men ganska upptrampad, en genväg om man vill fuska lite. Jag letade efter resterna av det utkikstorn som en gång fanns här, jag minns inte exakt var. Konstig plats att förlägga ett luftbevakningstorn på men kanske ändå inte. Från gömstället strax under trädtopparna gick det förstås att spana obemärkt på fientligt flyg. Inga rester hittades dock. Stigen var lite besvärlig att gå på, rötter stack upp och vattenpölarna var många. Efter en stund kom vi åter ut på 5:an, nu i riktning mot Ensta Krog. Nästan framme berättade jag för de andra att det funnits en rävfarm strax intill. Det var på 1940-talet. Vad gjorde man med rävarna? Blev de mat? Skinnet slets förstås av kropparna. Stockholmsfruarna skulle ha rävboor, man ville vara elegant även om det var krig. På Ensta Krog bodde jag mellan 1961 och 1984. Huvudbyggnaden innehöll sex lägenheter och flygeln tre lägenheter på markplanet samt ett hyresrum ovanpå. I det bodde Gerda Jansson. Varje morgon gick hon ut med slaskhinken och tömde den bakom huset. Andra som bodde på "krogen" var Ruben Gustavsson med fru, familjerna Holm och Bindefors, Fredrikssons, Anderssons, Nilssons, herrarna Wahlgren och Eriksson med varsin hushållerska samt vi som också hette Eriksson. Tidigare fanns ytterligare en flygel men den var i så dåligt skick att den revs på 1940-talet. Mot slutet av 1960-talet visste inte Täby Kommun vad man skulle göra med byggnaderna. Alla hyresgäster blev uppsagda och flyttade till modernare boendeformer utom vi av någon anledning. Vi blev ensamma kvar. Vid mitten av 70-talet förvandlades krogen till friluftsgård, spår av olika längder drogs genom skogen och stolpar för elljus sattes upp. 1984 flyttade jag till Lövsättra i Vallentuna, då var de flesta av de gamla borta. De tillhörde en äldre tidsepok där det ansågs konstigt att vuxna människor flåsade runt i skogen som andra blådårar. Kanske ligger det något i det.