I timmerhuggarskogen

I slutet av 1950-talet högg morfar timmer i skogarna vid Enebybergs gård. Vid ett tillfälle högg han så friskt att ett träd föll ner och nästan skalade av honom ena örat. Det blev omedelbar transport till Mörby lasarett (nuvarande Danderyds sjukhus), där läkarna lyckades tråckla fast örat igen och gjorde det så bra att skadan efter några månader knappt syntes. Ja om man tittade väldigt noga förstås men varför skulle man göra det? Efter en kortare sjukskrivning var morfar tillbaka i skogen igen. Så småningom tog dock timret slut och han började hos en trädgårdsanläggare istället. Där planterade han blommor, rensade ogäs, körde gräsklippare och om vintrarna blev det snöskottning. Det var en lugnare tillvaro än i timmerhuggarskogen.

Notering

Det är ingen stor sak men i yngre dar kunde jag äta rabarber rakt av, nästan från standet så att säga. Det smakade gott och uppfriskande. När jag provade idag gick det inte alls. Det smakade surt och kanske inte vedervärdigt men näst intill. Något har alltså ändrat sig. Antingen är det jag eller rabarbern och inte är det jag, det är jag nästan helt övertygad om.

Kaffe

På resan hem från Östergötland stannade vi till vid Nyköpingsbro där jag drack en kopp kaffe och åt en toscabulle. Det smakade härligt.

Hälsning från Mörtfors

Mörtfors ligger i Småland men jag har aldrig varit där. Kortet köpte jag idag på en loppmarknad i Jönåker som ligger längs gamla Riksettan strax efter Nyköping i riktning mot Norrköping. Den som skrev kortet gjorde det en augustisöndag i nådens år 1974. Hon skriver att resan gick bra och att värdfolket mötte henne med bil vilket var tur eftersom det regnade. I Mörtfors är allting mycket trevligt och naturscenerierna är underbart vackra. Avslutningsvis skriver hon att allt är bra med henne. Det känns skönt att höra för vem vill få en hälsning från Mörtfors där det står att allt är dåligt? Inte jag i alla fall och troligen inte heller adressaten, F. Ekström, i Nyköping. Nu kunde han sova lugnt några nätter till.