9 september

Varför måste allting handla om korv? Därför att det är så gott.
Vi har haft några dagar med regn men just idag skiner solen. Kanske håller det fina vädret i sig över helgen.
Jag har köpt två böcker om nerlagda engelska järnvägslinjer: Discovering Britain´s Lost Railways och Along Country Lines, båda skrivna av Paul Atterbury som själv bor i en ombyggd järnvägsvagn på landsbygden i Dorset.
I böckerna får man veta intressanta saker som att det första tåget med ett officiellt namn var The Irish Mail från 1848. Ett mer inofficiellt namn på ett annat tåg var The Flying Dutchman som gick mellan London och Exeter, det döptes för övrigt efter en kapplöpningshäst.
The Flying Scotsman är kanske mer känt. Första resan mellan King´s Cross Station i London och Edinburgh Waverly inträffade 1862 och tog tio och en halv timme. Förbättrad teknik gjorde att restiden förkortats till åtta och en halv timme 1888.
1938 var man nere på sju timmar och tjugo minuter men då gick tåget nonstop och inkluderade faciliteter som förstaklassrestaurang samt en rakstuga för herrar som behövde skägga av sig under resan.
The Scotsman rullar fortfarande mellan England och Skottland men nu bara i riktningen från Edinburgh till London. Resan tar fyra timmar med ett snabbt stopp i Newcastle.
Synd att man inte längre kan åka tåg mellan Dunblane och Crianlarich i Skottland. Resan gick igenom ett "rugged landscape" skriver Atterbury.
Ett av mina projekt för fyra år sedan var att beskriva hösten längs med Lingsbergsvägen i Vallentuna. Det gick inget vidare. När jag kom igång var hösten redan slut men naturligtvis kan jag göra ett nytt försök.
Här i Roslagen har vi många exempel på nerlagda järnvägar. Roslagsbanan kapades friskt under 60-och 70 talen och där det tidigare gick att ta sig till exotiska platser som Hallstavik och Gimo, får man nu nöja sig med Kårsta och Österskär.
Det gick också att åka med Djursholmståget till Engelbrektsplan inne i Stockholm men den möjligheten togs bort 1961. Hela Djursholmståget försvann för övrigt 1976. Tyvärr hann jag aldrig åka med det.
Vi är nu klara med vår utbyggnad på baksidan. Fågelburen har förvandlats till en fågelholk.
För någon vecka sedan när jag hämtade morgontidningen, såg jag ett fågelsträck på himlen. Det var gäss som i perfekt V-formation rörde sig i sydlig riktning. Allra först och lite ovanför de andra, flög en spejare.
Det är nu lördag. Den ser ut att bli fin.
I söndags var det Flyg & Motorshow på Vallentuna flygfält (därav bilden). Man kunde faktiskt köpa korv på flera ställen. Även renskav i bröd, langos samt hamburgare fanns att mumsa på. Många gjorde det, köerna var långa.
Uppe i skyn utförde konstflygarna en mängd livsavkortande manövrar. Ibland störtdök de och flög uppochner tio meter över marken, det verkar inte helt naturligt att göra så.
Jag ser nu att vi har mycket rabarber kvar i trädgården. Frågan är om de går att använda eller om de har blivit för sura. En lösning är att ströa på ordentligt med socker.
När jag skrev "livsavkortande" dök genast en rödmarkering upp under ordet. Det finns alltså inte men jag tycker att jag hört det flera gånger tidigare.
I sin bok Vid sidan av, berättar Olof Lagercrantz om sina möten med några av Sveriges stora författare, bland annat Harry Martinson, Erik Lindegren och Vilhelm Moberg. Han är mycket öppenhjärtlig och frispråkig i dessa dagboksanteckningar.
De flesta av författarna framstår som hypersensitiva rashästar. Minsta motgång kan få dem på fall, sorg och glädje dränks i mängder av sprit. Det kanske inte är något förvånande med det.
Lagercrantz dog 2002; han var bror till Lis Asklund, hela Sveriges egen socialkurator.
Vad återstår att tillägga?
Blott intet denna dag som förövrigt kommer att användas till kompletterande målning, kittning av några glasrutor samt uppsättning av foder runt fönstren i "fågelholken" för fint ska det vara, annars får det vara.