Dagbok: Fredag 7 oktober

Sverige är ett uppdraget, avtacklat skepp.
Men i Tranströmers dikt är månaden december. Ännu är det bara oktober, den 7:e.
Nu börjar Fantomen förstå att fången i den sista cellen i Rhodias statsfängelse, verkligen är Diana Palmer. Fruktansvärd blir hans vrede.
Kallare idag, 9,3 grader. Funderar på luftvärmepumpen men nej, inte än. Det är för tidigt.
Den vanliga vägen till jobbet via Ormsta och sedan Arningeleden. Är först på plats, gör i ordning kaffet. Om vattnet når "elvamarkeringen" är det tio skopor kaffepulver som gäller. Någon tar tolv, då blir det för starkt.
En bit White Lady står kvar i kylskåpet men vi låter den förbli där.
Förmiddagsaktiviteter: promenad och bad.
Lax till lunch. Fisken är bra, inte såsen. Vanlig gräddfil hade varit bättre.
Eftermiddagen passerar. Den stora frågan just nu är vilken slags telefon jag ska köpa i mars nästa år när mitt abonnemang går ut. Iphone eller Android? Nokias nya modell? Vet varken ut eller in. Känner mig själv som ett avtacklat skepp.
Innan vi går hem äter vi upp White Ladyn. Ingen behöver få veta att det är vi som gjort det. Dessutom skulle tårtbiten ha blivit dålig om den fått stå till på måndag.
Kvällen känns som en tidig kväll. Fotboll Sverige - Finland. Sverige vinner med ett nödrop, Zlatan nästan osynlig.
Mörker. Det är mörkare än under solförmörkelsen 1954. Den minns inte jag men året efter var det väldigt varmt, likaså 1959.
Farbror Villes granhäck i Åkersberga blev aldrig sig lik efter det året. Den fick brännskador.
Huset finns förresten kvar men är målat i en annan färg.
Lördag i morgon.
När fredagen går in i garaget, kommer lördagen ut på andra sidan.
Den bugar sig lätt och börjar arbeta innan vi ens hinner säga: 1, 2, 3.

Dagbok: Torsdag 6 oktober

Tidningen har redan kommit 05.30. Det känns varmt ute, temperaturen ligger på 13 grader. I andra delar av världen är den både högre och lägre men nu bor ju vi en gång för alla på just denna plats och får acceptera väderläget.
6 oktober 1632: den svenske hjältekungen rider fram genom ett landskap insvept i dimma, han ser inte handen framför sig. Snart kommer någonting att hända.
Eller snarare om exakt en månad.
Kör längs Biblioteksgången i Täby där man egentligen inte får köra. Tänker då på Dylans ord: För att leva utanför lagen måste man vara ärlig.
Tänker också på kvasikristallerna från igår, har ingen förklaring till dem. De är lika mystiska som självantändande eldar vid sjöar i Småland, ingen vet hur de uppstår.
Till lunch en fisk av obestämbar sort. Smaken är fadd, svår att definiera.
13.00 meddelar Peter Englund att Nobelpriset i litteratur tilldelats Tomas Tranströmer. De flesta verkar tycka att det är ett bra beslut. Jag instämmer.
Regn på eftermiddagen, ser dock ut att skina upp.
Gör det inte visar det sig.
Tätar en rörkoppling till jobbets diskmaskin med gängtejp. Vet inte om det fungerar, det visar sig i morgon.
16.00: Iväg till Rimbo marknad.
Här samlas Sveriges elit av korv-, strump- och godisförsäljare.
Spöregnar. Sätter mig i ishallens cafeteria. På telefonens display lyser "Endast nödsamtal" men strax hittar den rätt igen.
Kaffe & mazarin, gott och nyttigt.
En man som går förbi säger till sin kompis: "Jag är inte dum men det blir fel när jag tänker". Så kan det vara för många.
Mina inköp på marknaden: En tjockkorv med bröd plus tidigare nämnda fika.
Hem genom mörkret. Man kan inte ana vad som finns vid sidan av vägen, vi vill nog inte ens veta. Regnet fortsätter, vindrutetorkarna viner.
21.28 är temperaturen 10, 3 grader. Vi går en blåsig natt till mötes.
De goda andarna säger "God natt" till oss och till resten av världen.

Dagbok: Onsdag 5 oktober

Går ut och hämtar tidningen, stirrar upp mot mörk energi, mörk materia och vanlig materia. Universum utvidgas hela tiden, tvärs emot mot vad man trodde.

Å andra sidan, vad rör det mig? Jag bor ju i Vallentuna och där har vi fasta gränser. Mot Norrtälje i norr, Täby i syd och öst, Upplands-Väsby och Sigtuna i väst.
Vi har det bra som vi har det.
Ställer upp den nu utlästa "Det blir bättre i vår" på hyllan. Huvudpersonen Hogge går tillbaka till fabriksjobbet i Nacka medan hans kamrat Halsen döms till fängelse för våldtäkt och mord.
För honom blev det inte bättre i den värmande vårsolens sken.
En vacker onsdagsmorgon, dock något blåsig.
På E6:an nära Kungälv står en tankbil och brinner, allmänheten varnas.
Tankar själv, träffar en gammal arbetskamrat, pratar gamla minnen. Det är trevligt.
Baronstek till lunch, gick inte att äta varken för baroner eller andra (detta är min personliga uppfattning, ingen annans).
Lyssnar på radion. I samband med nobelpriset i kemi talas det om kvasikristaller. Vet inte vad det är men de lär finnas på oväntade ställen, bland annat vid en speciell rysk flod, vilken sägs inte.
Lugn eftermiddag. Den flyter fram som Ob, Jenisej eller Lena. Ob är 541 mil lång och mynnar ut i Norra Ishavet.
Hemma väntar fläskkotlett och kokt potatis. Kotletterna har puttrat tillsammans med morötter i en gryta och är möra och fina.
Jag går ut, sätter upp plastskivor för "fågelholkens" dörr, detta för att snön inte ska yra in i vinter.
Halvmörkt 18.40. I morgon talas det om höststorm och oväder.
Denna problematik får vi ta itu med när den dyker upp. Nu lägger vi den här dagen till de andra och slår igen luckan till chiffonjén.

Dagbok: Tisdag 4 oktober

En förhållandevis varm morgon. Ännu har inte luftvärmepumpen behövt slås på.
Åker mot jobbet. Tror att jag sätter på telefonen men stänger av den istället. Den har nämligen varit igång hela natten, batteriindikatorn lyser röd.
På en busshållplats står en man och rättar till sin färgglada fluga tills den är precis rak. Horisontrak.
På förmiddagen drar mörka moln in över industriområdet. Ska det eller ska det inte?
Det ska inte visar det sig.
Hopplöst att ringa till företag och myndigheter. Massor av val ska göras, ibland måste långa rader av siffror knappas in.
Please be aware that your call may be recorded for monitoring purposes.
En trevlig röst i och för sig men det är ju hans jobb, det får han betalt för.
Vi äter på restaurangen idag. Gott och trevligt. Stor skillnad mot att få maten levererad i folieformar. Handling på eftermiddagen. Det är Kanelbullens Dag, vi köper sex stycken och delar dem kamratligt eftersom vi är kamrater.
Åker in på K-rauta efter jobbet, ska inhandla en tunn plastskiva. De är slut, kommer in vid ett senare tillfälle.
Hemma: wienerkorv och mos, lite sallad till det.
Mörkt 18.44, dagarna blir hela tiden kortare. Det blåser.
Och från stereon sjunger Billie Holiday:
I see the horizon, the great unknown...
Det stora okända! Alltid ska man behöva tänka på det. Varför? Alla vet ju att det bakom horisonten finns ett stup där alla åker ner som kommer för nära.
Även Uppsalaslätten har ett sådant. Exakt var det ligger vet dock ingen.

Dagbok: Måndag 3 oktober

Regn under natten, nu uppehåll. 15 grader varmt kl. 06.00.
Jag saknar osthyveln med svart skaft. Fick igår veta att den ligger på ett köksbord i Sydney, Australien och skräpar. Den utvandrade den 1 september, mellanlandade i Tokyo och finns nu som sagt i Antipodien.
Tidningen låg i lådan på rätt tid. Det verkar som om Fantomen givit upp hoppet om att finna Diana Palmer i Rhodia. Inte kan väl historien sluta så, något måste göras.
Chokladkaka till morgonkaffet på jobbet; två tog, tre avstod.
Promenad till Arninge C. Grillvagnen utanför Täbykopia har förvandlats till en Food Station för Thaimat. Synd på så goda korvar.
I Skebobruk finns en grillkiosk med exklusiva delikatesser på menyn, lammkorv bland annat.
Medhavt pepparrotskött till lunch. Från igår men fortfarande gott.
Morötter och potatis också.
På eftermiddagen görs ett sista försök att hitta Sälnastenen. Till slut siktas den på bergets topp till höger om Skånelaholms slott. Vägen dit är obanad och eländig, inga vägvisare finns. 1820 släpades den hit från Sälna bro. En okänd mästare har ristat in runorna.
Det är en härlig känsla att få beskåda denna sten, en upplevelse utöver det vanliga. Det gäller även resan över slätten vid Skånela kyrka. Hösten har gripit tag i landskapet, träden står flammande gula vid den lilla landsortskyrkan samt i skogsbrynen.
16.08 in på Ö&B, handlar kattmat, Pepsi-Cola samt en ljusbricka som nu står inne i braskaminen och sprider sitt trivselsken.
18.57; funderar på vilken film som är den bästa genom tiderna. Mitt val är som alltid "Citizen Kane" av Orson Welles, tätt följd av "Die Hard 2" med Bruce Willis i huvudrollen. Deras efternamn är ju så lika, Welles och Willis. Kunde vara Orson Willis och Bruce Welles.
Dagen går mot sitt slut. Det vete tusan om den faktiskt inte redan är det.
Slut alltså.
Jo, det är den.
Nu.