18 januari

Jag vill inte skriva så mycket, jag vill helst lägga in bilder. Som den här av en gammal kamera, en Zeiss Ikonta.
Dagen har varit bra. Jag hade med mig pannbiff och potatis till lunch, det smakade fint.
Mer på den positiva sidan: min nya telefon fungerar alldeles utmärkt. Det blev en Samsung Galaxy IIs till slut. Den har alla finesser. Den har allt man behöver och lite till. När man tror att alla dess resurser är uttömda finns det ytterligare lite att ta av.
Den elektroniska instruktionsboken är på 150 sidor. Det är inte klokt så mycket den rymmer.
Jag kunde också ha valt en HTC men den fanns inte hemma i 3-butiken, den måste beställas och jag ville inte vänta.
Dessutom tyckte jag att HTC:n var väl stor.
I går laddade jag ner ett program från poddradion. Det var ett repotage av Nils Linnman om hans resa till Färöarna 1948.
Han hade Håkan och Torbjörn som mellannamn, det är okända fakta för de flesta.
NL var otroligt kunnig inom allt som hade med natur att göra. När han talade i radio var det som att höra naturens egen röst tala.
Ofta hade han en pipa i munnen, det är typiskt för naturmänniskor.
Jag har ingen pipa men så är jag heller ingen naturmänniska.
Jag är en innesittare, en stugsittare. Jag vill helst vara inne i värmen.
Det märks att dagarna blivit längre. Nu är det ljust till strax efter 16.00.
Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Helst vill jag bara lägga in bilder.
På tal om något annat; det går åt helvete för socialdemokraterna. Allt bara rasar. Är det Juholts fel? Kanske.
Jag vet inte, jag är bara en enkel gräsrot. Min brist på åsikter beror på att jag inte vill bli inskriven i Juholts svarta bok där han skriver in sina fiender.
Tänk om någon fick tag på boken och hittade mitt namn i den. Det är en situation som jag inte vill uppleva.
Skammen skulle bli för mycket. Jag vågar helt enkelt inte ta den risken.

15 januari

Söndagen den 15 januari, en härlig vinterdag. Har suttit inne hela dan. Såg först "Idag röd" i Trenterserien från 1987 och sedan "Träff i helfigur". En fantastisk serie som även har en del 3, "Lysande landning", den såg jag igår.
Örjan Ramberg spelar Harry Friberg och Stig Grybe gör ett kongenialt porträtt av kriminalintendent Vesper Jonsson.
"Vita som de dödas ben", säger Vesper Jonsson. Det handlar om ett par gummistövlar, ett par vita sådana.
I en scen är herrarna ute och åker bil. I baksätet har de dukat upp en festmåltid. Man skymtar salami, grönsaker och goda ostar. Öl förstås, Carlsberg som är Jonssons favorit.
"Så tar våra vackra drömmar slut", säger Vesper Jonsson.
Där har han fel, de har ju just börjat.
Synd att bara tre filmer i den här serien gjordes, de borde ha varit fler.
Åt rotmos och fläskkorv till middag. "Charmant" som Carl-Jan skulle säga.
Men moset blev lite vattnigt, konstigt.
Glädjande är dock att antalet ryska turister ökat i Sverige för nu är vi alla goda vänner igen, det finns inget gammalt groll som ligger och skvalpar. Ubåtsincidenterna är glömda och Wennerström, vem var det?
"Snöfall och underkylt regn", säger TV-meteorologen.
Vi vet alltså vad vi har att vänta. Det börjar redan i morgon.
Skönt!