Dagbok: Fredag 28 oktober

Fredag igen. Vilken i ordningen? Grovt räknat nummer 3276 sedan 1949. Siffran är inte exakt ska poängteras.
Varm morgon, +10. Tar ändå med vinterdäcken till verkstaden för att få dem påsatta. Känns nästan lite löjligt men man vet ju aldrig. Nästa vecka kan snön vara över oss. Kung Bore är oförutsägbar.
Husen vid Enebybergs C byggs rasande snabbt. Våningarna klättrar uppåt. Fyra verkar de bli. Jag kör vidare och hämtar upp folk. Tillbaka 09.30.
Avresa till badet 10.30. På vägen dit pratar vi om nya prylar och nödvändigheten av att skaffa sådana. Man mår bra av nytillskott i pryllådan, den som säger annat ljuger.
Tillbaka igen 12.30, då väntar lunchen. Ugnsstekt falukorv med kokt potatis. Mycket gott.
Eftermiddagen rinner iväg. Jag ser att min bil tagits in på verkstaden och sedan körts ut igen, vinterdäcken sitter alltså på.
Exakt 16.00 hämtar jag bilen, däckbytet kostar 240 kronor.
In på Lidl där enligt annonsen en smidig datorväska finns till salu för 79 kronor. Kan inte hitta den, är troligen slut. Köper annat istället.
Spagetti och köttfärssås hemma på spisen. Det är ju en svensk nationalrätt, kom inte och säg annat. När de första italienska invandrarna kom till Sverige i början av 1950-talet, måste de ha tyckt att de hamnat i ett gastronomiskt u-land. Ingen pasta, ingen olivolja, ingen parmesan. Hur höll de sig flytande? Kanske genom egen import.
Fortsätter att läsa Raymond Chandlers "Långt farväl". Berättelsen har hunnit fram till den alkoholiserade författaren Wade som försöker fullfölja ett bokprojekt men som har svårigheter att göra det på grund av sitt supande och sitt självdestruktiva beteende.
Mörkret lägger sig. Nu är klockan 19.30 men det har varit becksvart ett bra tag.
Jag sitter på en stol och har lite ont i ryggen. Tänker på fler svenska nationalrätter som pizza, hamburgare och tacos.
Kebab med bröd (eller på tallrik) hör också dit.
Snart dags att stänga kiosken. Varför inte nu, gästerna har redan slutat köa.
I ärlighetens namn har de aldrig någonsin gjort det över huvudtaget.

Dagbok: Torsdag 27 oktober

Regn i natt, nu på morgonen uppehåll och 10 grader varmt. Grå dag.
Alla marknadsstånd är borta från Storgatan. Han som sålde 5 rökta korvar för 100 kronor höll ut i det längsta. Fortfarande vid 19-tiden stod han kvar och låtsades som om det regnade, vilket det också gjorde.
Nu ser Storgatan ut som om ingenting har hänt.
Vi tar adjö och kör iväg. Stannar vid Nyköpingsbro och äter lunch. Falukorv igen. Vet inte om upplevelsen var negativ eller positiv, den var snarast varken - eller. Kanske både - och. Direkt dålig var inte korven men heller inte toppenbra.
I somras åt vi denna klassiska svenska lunchrätt på Rasta i Mariestad, där var den bättre. Snudd på 5 solar i Karlstad av 5 möjliga, fast Karlstad ju ligger en bit bort.
Flickan i kassan på Nyköpingsbro var av den dompterande typen, en sådan som ser det som sin livsuppgift att hela tiden undervisa och korrigera den vilsne gästen. Vänliga frågor besvaras med kulsprutesmatter. Ibland kommer smattret innan frågan ens hinner ställas.
Ett sådant beteende ger bara 1 sol i Karlstad. Eller en halv.
Läste igår kväll delar av "Vinnande skär" av Sigge Ericsson, skridskovärldsmästaren. Som ung jobbade han hela dagarna, sedan tränade han hela kvällarna fram till 22.00. Det är så man blir världsmästare, det går inte att ta genvägar.
För mig är det dock för sent. Oåterkalleligen.
Över Essingeleden, mot Vallentuna. Det är skönt att åter vara hemma.
"Borta bra men hemma bäst" som ordspråket lyder.
Det är mörkt nu 17.42. Om en vecka faller mörkret en timma tidigare. Däremot blir det ljusare på morgnarna.
Jag har försökt ta reda på om distansrekordet i segelflyg från 1939 fortfarande står sig men jag har inte hittat någon uppgift om det.
"Den som söker han finner" är ett annat ordspråk.
Ett tredje lyder: "Tala är silver, tiga är guld". Det ska jag praktisera från och med nu.

Dagbok: Onsdag 26 oktober

07.30:
Storgatan är redan full av marknadsstånd, knallarna måste ha arbetat sedan tidig morgon. Temperaturen är 9 grader.
Jag tycker att jag ser Clark Kent på TV men det är Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, en verkligt slående likhet.
I Kanal 6 visas lite senare "Stålpojken".
I en annan kanal tävlar en man och en kvinna om vem som kan städa snabbast men han vinner eftersom han använder en H2O Vac Turbo, den nya tidens städmaskin. Hennes gamla skurtrasor kan hälsa hem.
Lite över 1500 kostar Vac Turbon, avbetalningsmöjlighet finns.
Går några varv runt marknaden, hittar ingenting att investera i.
Köper en strömmingsburgare, den är god.
Inne på Hallings köper jag två böcker: "Vinnande skär" av Sigge Ericsson och "Sportens lille jätte", utgiven 1948 av Natur och Kultur.
Intressanta fakta ur den senare boken: Den 6 juli 1939 satte Olga Klepikova nytt distansrekord i segelflyg. Hon startade i Moskva och landade efter 749 kilometer på Krim.
Sigge Ericsson är ju ganska bortglömd idag men på 1950-talet var han en av de stora.
Undrar vad som blev av Olga Klepikova. Överlevde hon kriget?
In för att dricka kaffe, därefter till ICA. Nej, inget ICA-kort har upphittats. Ett nytt fås om man ringer till Kundtjänst.
Vädret är varmt, kanske något blåsigt. Några nöjesfältsattraktioner har satts upp på marknaden men ingen åker i dem. När jag skrev ordet "nöjesfältsattraktioner", gav datorn ett annat förslag, "tidskriftsredaktioner", men det är ju inte samma sak.
Ikväll ska vi äta skinkstek, den står nu i ugnen.
Sporten var roligare förr, det fanns fler rekord att slå. Jag pratar med en man från Prostataföreningen, han frågar om jag testat mig nyligen. Nej, för några år sen, jag lovar att göra det snarast.
Strömmingsburgarna är marknadens största succé, kön ringlar lång.
Hemma igen diskuterar vi om Lena Philipsson är gift med den där äldre karl´n, jag har ingen aning. Jag vet inte vem karl´n ifråga är.
Jag vet knappt vem Dolph Lundgren är, jag vet absolut ingenting.
Det enda jag känner till är Olga Klepikovs längdrekord i segelflygning. Hon själv är däremot en främling.
Dagen går mot sitt slut. Snart tänds de grälla lamporna runt livets estrad. Senare släcks de igen och då är dagen definitivt till ända.

Dagbok: Tisdag 25 oktober

Trycket är tillbaka i vattenledningen, dock finns det fortfarande risk för bakteriespridning. Uppmaningen om kokning av vattnet gäller tills vidare.
Nollgradigt klockan 06.00.
Det är två månader kvar till juldagen men då är ju allting slut. Vi är tvärtemot många andra nationer, för de börjar sina festligheter just den 25:e december.
Ett härligt dis ligger över landskapet, knallgula löv skymtar genom dimman.
Jag kör förbi Ensta Krog, mitt gamla barndomshem. I flygeln högst upp med utsikt mot vägen, bodde Gerda Johansson. Hon levde sitt liv i ett enda rum. Vem minns henne nu? Bara jag gör det men jag kommer inte ihåg hennes utseende.
På förmiddagen en promenad till Hägerneholm, det gamla stuteriet är nu rivet. Jag försöker ta en gruppbild men gruppen är tveksam, den vill inte formera sig enligt gängse riktlinjer.
Efter lunch bär det av söderut på E4:an. Tät trafik från Haga Norra och ut på Essingeleden. Jag minns buss 515 som gick från Norra Bantorget till Sundbyberg. Den åkte man med ibland på väg till Ingenjörregementet i Frösundavik. Hem var det enklare att ta buss 509 som utgick från Brommaplan och hade slutstation vid Djursholms torg. Jag klev alltid av vid Djursholms-Ösby och fortsatte sedan med Roslagsbanan till Galoppfältet.
Trafiken glesas ut vid Skärholmen.
Mellan Södertälje och Nyköping är det lika tråkigt som vanligt.
Jag äter isterband vid Stavsjö Krog, frågar särskilt om korven är syrlig och får svaret "ja". Det är fel. Det är inte alls som att sätta tänderna i de goda isterbanden från Lammhult .
Vid förra besöket här köpte jag en CD med radioinspelningar från 1939, den lyssnade jag på under resan hem.
Det mörknar alltmer. I Norrköping är det helt mörkt.
Söderköping, Ringarum.
I Valdemarsvik är Storgatan avstängd, vi får vända och ta den andra infarten. Senare på kvällen sätts marknadsstånden upp.
Jag dricker ett glas vatten. Här behöver man inte koka det först.
Så är denna dag slut. I morgon sätts en ny i spinn. Vi har underbara dagar framför oss.

Dagbok: Måndag 24 oktober

Två månader kvar till julafton, jag kan inte vänta så länge.
Vårt kranvatten försvann igår kväll, det tvärdog. Återkom inatt vid tretiden. Nu på morgonen är trycket svagt i ledningen, det går knappt att duscha.
Uppmaning har gått ut att vattnet inte får drickas utan kokning. Jag som gjorde det innan jag hörde uppmaningen.
Ser återigen den äldre mannen i Ormsta, han stretchar mot en lyktstolpe.
På jobbet: morgonkaffe och småsnack. Vi pratar flyttbestyr.
Senare på förmiddagen den vanliga måndagspromenaden till Arninge C. Ny fika på konditoriet. Förra måndagen fanns bullar från dagen innan för fem kronor styck. Sådana finns inte idag. Hantverkare sitter med fyllda lunchtallrikar strax efter tio, idag är det korv Stroganoff och kycklingfilé som dominerar.
Efter lunch (hade med mig egen), en utflykt till den konstgjorda sjön i Frösunda.
Vad är det som är så märkligt med den? Det är att den är konstgjord. Den ser dock ut som en naturlig sjö. Fiske är förbjudet.
Varför har den anlagts? Kanske för fisket men vi får inget veta. På andra sidan betar kor, de tuggar fridfullt i den vackra höstsolens sken.
Hemma igen hör jag att det fortfarande avråds från att dricka okokt vatten. Prover har tagits men svaren dröjer ännu några dagar. Jag är orolig för eventuella bakterier i vattnet, just nu känns dock allting bra i magen.
Anledningen till vattenstoppet var att ett rör brast.
Hur kan ett kraftigt rör brista utan vidare?
19.06 är temperaturen 3,62 grader. Vi går mot kyligare tider. Mörkret tuggar i sig dagen, rapar vällustigt och lägger sig sen för att vila.
Dagen mumlar djupt där inifrån: Jag kommer tillbaka, vilket den också gör imorgon bitti.