Februari

Vi går mot ljusare tider men än är det minst en månad kvar av vintern. Kvar? säger ni. Den har ju inte börjat än som det verkar. Det är sant. Mormor sa dock alltid: "Vi har vinterfibben kvar, den är värst". Ibland hade hon rätt, ibland fel. Vi får se hur det blir i år. Kanske ligger vintern och laddar upp nu för att snart komma stormande. Kanske får man användning för pälsmössa och tjock rock trots allt. Fibben är nog ändå värst, det är så sant som det är sagt.

1312

1312. En sifferkombination. Talmystik. Ett årtal. Jag vet inte vad. Däremot vet jag att de klimatförändringar som uppstod på 1310-talet, skapade kraftig missväxt i Europa och därmed också var anledningen till den stora hungersnöd som härjade under detta decennium. Miljontals människor dog. Underligt nog verkar detta scenarium bekant. Vi har alltså inte hunnit längre. Tyvärr.

Tisdagar

Enligt almanackan är det idag tisdag, närmare bestämt tisdagen den 29 januari. Jag fick för mig att räkna ut hur många tisdagar som jag upplevt under årens lopp och efter en snabbestimering blev summan 3068. Den första missade jag eftersom jag är född på en onsdag men därefter har jag hållit räkningen. Antingen kan man då säga: "Va, inte fler" eller också: "Oj, är det så många". Jag vet inte vad jag ska säga annat än att de har gått väldigt fort. Så kommer säkert också dagens att göra. Jag ska tänka på det när jag begraver näsan i semlan på jobbet. Livet består ju inte bara av uträkningar, det är lite nöje också.

Längtan

Nu i den mörka årstiden längtar man efter den ljusa och när solen står som högst på himlen vill man gärna ha lite mörker. Är det varmt vill man ha svalka och om regnet faller vill man inget annat än att det ska torka upp. Står man på toppen av Kebnekajse längtar man ner till havsnivån och går man igenom den förstenade skogen vill man förstås att den ska vakna till liv och rassla med alla grenarna. Vad man än gör och var man än befinner sig, längtar man alltid efter någonting annat. Sådan är den mänskliga naturen. Jag vet inte hur man ska kunna ändra på den eller om det ens är önskvärt. Vi har vår längtan inom oss. Ibland tynger den oss som en gråsten men lika ofta ger den oss vingar så att vi kan flyga iväg över trädtopparna. Och nu lyfter vi!

Rätt och fel

Det finns rätt sätt och fel sätt att torka sig om munnen. Det här är rätt sätt. Eller som det står i "Husmoderns lexikon för etikett och god ton": Bara sakta trycka mot läpparna, ej gnugga. Det kan ju vara bra att veta inför måndagslunchen på kantinen. Rätt information är aldrig fel.