5 juli 2010

Den oändliga dagboken fortsätter:
Varmt!
Jorden kokar. Trädgården skriker efter vatten.
Blommorna slokar.
Jag vräker på men ändå är det inte tillräckligt. De vill ha mer. Alla vill ha mer. Lön t.ex. Eller mat.
Idag åt vi ugnsstekt lax, gott och nyttigt. Lax innehåller Omega-3. Det ska ju vara bra för kroppen, kanske också för själen.
Idag såg jag också en bild som föreställer Nils Ferlin sittande på krogen tillsammans med två kumpaner. Enligt bildtexten var en av dessa konststuderanden, sedemera världsberömde fotografen Christer Strömholm.
Den andre var reklamtecknaren Sven Qvarnström. Denne spelar på en gitarr.
Ferlin skriver på ett papper.
Strömholm håller i en cigarett.
Framför dem står ölglas.
Det är inget märkligt med bilden alls. Men det är lustigt att Strömholm plötsligt dyker upp så där. Och att jag faktiskt sett bilden flera gånger tidigare utan att veta att CS var med.
Leica, Tri-X, D 76 var hans formel som fotograf. Samt döda hundar och transvestiter.
Jag vet inte alls vem Sven Qvarnström var. Ferlin vet jag ju förstås. Efter många års bohemliv i Klarakvarteren, bosatte han sig till slut i Penningby i Roslagen. Hans fru hette Henny och var finlandssvenska.
Ursprungligen var Ferlin värmlänning.
Nu är det njutbart att sitta på altanen. Värmen har blandats upp med svalka.
Alla ljud är tysta.
Jag svettas fast det är svalare. Boken som bilden är med i heter "Karin Lannby - Ingmar Bergmans Mata Hari" och är skriven av Anders Thunberg.
Karin Lannby levde ett spännande liv. Det är förstås ett understatement. Hon verkar ha varit med överallt under 1930 och -40 talen. I alla kretsar. Men var hon också spion? Kanske agent? Jag har inte hunnit läsa så långt än.
LL som jobbade hos oss för mer än 15 år sedan (och nu tyvärr är död), var bekant med Christer Strömholm. Denne hade fotograferat LL i Paris.
LL berättade att Strömholm gillade enkla franska viner, ju surare desto bättre. I födelsedagspresent fick CS en gång ett dasslock tillverkat av byns snickare (han bodde då i Frankrike). Det var en gåva som CS satte stort värde på. Han var jordnära.
Han var också nazist från 1930-talets början och fram till krigsslutet. Det är förstås obegripligt.
LL i sin tur kände sig hemma bland konstnärer och skådespelare. Ibland dök han upp som statist i någon TV-serie, "Varuhuset" till exempel. Avsnittet utspelades nere i Värtahamnen och LL stack fram ansiktet bakom en container.
Jag fantiserar om en måltid på Månkarbogrillen. Den ligger en bit upp i Uppland. Ska det verkligen vara omöjligt att ta sig dit och beställa en Bamse med mos? Naturligtvis inte. Det är en helt realistisk aktivitet som inom en snar framtid kommer att förverkligas.
Månkarbogrillen är den riktiga grejen, eller som vi säger på svenska "The real thing".
Fast utan Omega-3 förstås. Sådant finns inte i Månkarbo. Då får man ha med sig en egen burk.
Tisdag morgon nu.
Redan har kroppen kommit i svettning.
Värmen rullar in som ett täcke, eller varför inte som ett våtvärmande omslag. Möjligen blir det regn till kvällen men det vet man inte.
Ju äldre man blir desto mindre vet man.
Dock vill jag gärna hylla minnet av LL, en njutningsmänniska som älskade det goda i livet. Fast mot slutet övergick det gyllene skimret i tragiskt svart.
Frid vare med dig, LL.