När mörkret faller

Inte på den här bilden men utanför fönstret. Klockan är 15.23, då börjar mörkret falla.
Michael Douglas har återhämtat sig bra efter sin sjukdom. Han har gått upp i vikt, ser inte så fårad ut.
En av hans första succéer var TV-serien "Streets of San Francisco", en kriminalare där Karl Malden var motspelare. Det här var på 1970-talet. Jag tror att den har gått i svensk TV.
Men är verkligen alla gamla TV-serier så bra som man tyckte att de var för 30-40 år sedan? Bröderna Cartwright till exempel med sina fullt synliga kulisser?
Ja, de är lika bra.
Det är vi som har blivit sämre.
Vi var bättre förr. Då visste vi allt, nu vet vi ingenting.
Idag har jag bakat Ernsts julbröd. Det blev mycket gott. Lättbakat var det också. Receptet stod i Aftonbladets lördagsbilaga. Man använder naturell youghurt som degvätska och bikarbonat som jäsmedel. Brödet är fullproppat med russin och aprikoser. Alla gillar inte de ingredienserna men jag gör det.
I TV-serien som jag just nu tittar på, frågar polisen Jonny om radioprataren Alexander någonsin haft ångest.
Jonny vill ha en förändring i sitt liv. Han vill ha ett eget liv. Han är nästan desperat. Han flyr familjen och flyttar ut i en husvagn.
Folk är sjuka mycket just nu; förkylningar tack och lov, ingen magsjuka.
TV-serien heter "Radioskugga" och visades i mitten av 1990-talet. Jag såg den inte då. Nu kan jag se alla avsnitt efter varandra.
Den har en "Twin peaks" känsla över sig.
Maud Adams är fantastisk som distriktssköterska. Mellan sjukdomshärdarna förflyttar hon sig med hjälp av ett sjöflygplan.
Musiken är suggestiv och följsam.
Jag har hållit på med det här inlägget sen igår. Nu är det söndag kväll. Jonny frågar Talvi om hon kan förlåta honom. Hon svarar "nej Jonny".
Johannes säger "livet går vidare". Och det gör det ju.
Jag har också varit sjuk; snorig och ont i kroppen. Mycket slem som vill upp. Nu är det bättre.
Vintern fortsätter. Idag har det snöat hela dagen. Efter snön kommer kylan. Och tomten kommer på fredag.
Vi har varit på julmarknad i Vallentuna C. Stånden stod uppställda på torget. De var dock fler förra året.
Man kunde köpa ål från Grisslehamn. Och fyra rökta korvar för 100 kronor. Och fyra par sockor för samma summa. Vad fanns mer? En hel del.
Hemgjord honung och dito sylt.
Små prydnadsfigurer. Nybakat bröd.
Vi drack kaffe på konditoriet. Det var trångt om platser. Några som vi kände satt därinne. Egentligen kände vi de inte men vi visste vilka de var.
Efter oss kom ett stort sällskap, åtta personer. De blev glada när de hittade ett bord för åtta, de hade inte trott att det var möjligt.
Det är skönt att Michael Douglas är bättre. Kirk Douglas lever också liksom Ernst Borgnine, han som spelade slaktaren Marty i filmen med samma namn:
What do you wanna do, Marty? I don´t know what I wanna do, what do you wanna do? I don´t know, what do you wanna do..?
Så där hålls det på men det är en fin film från en tid då det fanns sådana.
Jag har gjort om allting på datorn, raderat och lagt in på nytt. En konstig fil hade nästlat sig in, kanske ett virus. Nu är datorn som den var från början. "Sköööönt" som man säger på Facebook.
Nu är det tisdag morgon och 11 grader kallt. På förmiddagen kommer en månförmörkelse att inträffa, i morgon är det vintersolstånd.
Säg inte att tillvaron är händelselös.
Jag måste publicera det här inlägget snart, världen kräver att få läsa det.
Snälla ni, gör det!