21 november 2010

I morse hade den mesta snön försvunnit. I går morse kunde man se tidningsbudets fotspår, det gick inte idag.
Jag gick in på Sveriges Radios hemsida för att undersöka P2:s julaftonstablå men den var inte fastställd ännu.
För många år sedan sändes ett program på julaftonens förmiddag som hette "Sveriges Radio blåser in julen", det skulle jag vilja höra igen. Vad jag minns spelade en blåsorkester julmusik från Stortorget i Stockholm men där kan jag ha fel.
Kvällen innan julafton sände alltid Bertil Perrolf direkt från Gotland. Programmet avslutades med att Jussi Björling sjöng "O Helga Natt".
Det dånade i hela huset.
Vi hade en gammal radio av märket Nornan. Det var en rörmottagare med långvåg, mellanvåg och kortvåg. Inget FM eller UKW.
Det gick att ansluta en skivspelare till radion men vi hade ingen.
På radions framsida fanns en ruta med alla tillgängliga stationer; Bruxelles, Köningsberg, Praha, BBC med flera.
Det var fantasieggande bara att läsa namnen. Det fanns alltså en värld utanför vårt snäva synfält.
Svårigheten var förstås att få in alla dessa stationer vilket inte gick utan en riktig antenn. Om vi haft en sådan hade hela världen legat öppen.
Det var också fantasieggande att lyssna till sjörapporten; Borkum Riff, Helgolandsbukten, Ölands södra udde.
Många år senare stod jag faktiskt på den udden och tittade upp mot Långe Jan. Den var hög.
Den semestern karaktäriserades av dåligt väder. Kanske var det därför som jag gick in på Ö & B (Mörbylånga?) och köpte en CD-Rom om 1:a världskriget. Jag köpte också en om vägen till Hiroshima; Manhattanprojektet, Big Boy, Enola Gay etc.
Nu har det visst börjat snöa igen.
Vi har varit till Rusta och köpt ljusslingor. Nu lyser de vackert runt olika delar av huset.
Det blev ingenting på hästarna igår, inte ett skit.
Tydligt är att spel och dobbel inte är rätt väg att gå. Det är bättre att arbeta ihop pengarna istället.
Jag läste om Kjell Erikssons "Prinsessan av Burundi", en deckare som utspelas i Uppsala. Jag mindes inte att kommissarie Ann Lindells älskare Edvard Risberg, redan i den här boken, den fjärde i serien, är mer eller mindre bortkopplad från handlingen. Han förekommer bara i ett telefonsamtal där han önskar Ann god jul.
Sedan försvinner han alltmer ut i periferin för att dock återkomma i seriens sista del, "Öppen grav". Där knyts allting ihop.
Det är tio fantastiskt bra böcker som Kjell Eriksson har skrivit.
Arbetsmässigt är julen helt värdelös i år. Julafton på en fredag, arbetsgivarna skriker högt av glädje och gör Raketen.
Synd att det inte går att få fram mer fakta om järnvägen mellan Norrmon och Lövstabruk. Någonting måste väl ha skrivits? Fotografier, filmklipp?
I sin bok "I morgonstillhetens land" skriver Sten Bergman:

Efter ytterligare två dagar landade jag vid Skeppsbron i Stockholm i gryningen den 28 november, där jag återförenades med min familj och kunde konstatera, att mina barn hade växt ett gott stycke under min nära två år långa bortovaro. Och därmed var Koreafärden lyckligen avslutad.

Resan pågick mellan den 7 februari 1935 och avslutades den 28 november 1936.
Det regnade också när jag var i Roma kloster förra året.
Innan besöket där var jag i Dalhem och tittade på museijärnvägen. Det var härligt att fika i stationshuset, inte en människa. Jo, jag. Även hon som stod i kassan, alltså två människor.
Jag minns inte vad jag tog till kaffet. Kanske en bulle?
Mörkret har lagt sig.
På spisen puttrar en fransyska tillsammans med morötter och lök. Målsättningen är att få detta köttstycke så mört som möjligt så att det inte blir som förra gången.
Då blev det inte mört, det blev segt och näst intill oätligt.
Men såsen var god.
För många år sedan berättade en bekant ett barndomsminne från Danmark. Det var under kriget och ont om mat. En svan hade frusit ihjäl. De tog hem svanen och kokade den. Efter sex timmar var den fortfarande seg.
Vem har hört talas om någon som ätit en svan?
För fransyskans del får man nog räkna med 2,5 timme. Kanske längre. Nu har den snart sjudit i två timmar.
Det skulle komma polarkyla men ännu har den inte visat sig.
Nu ser jag faktiskt snöflingorna mot lampan utanför.
"Snowflakes are dancing" heter ett stycke av Claude Debussy som Isao Tomita gjort en elektronmusikversion av.
Många hatar sådan musik.
Frågan är om kött kan koka för länge? Jag vet inte.
Jag vet ingenting. Jag vet mindre nu är för tio år sedan. För trettio år sedan visste jag allt.
Steken ska serveras med kokt potatis, kokt blomkål, sås, pressgurka och lingonsylt. Det ska bli en riktig söndagsstek om nu inte kalendern har slagit över till måndag innan den hunnit serveras.
Men måndagsstek är också gott.
Bon apetit!