Och aldrig mötas de två

Jag har kallat den här bilden för "Och aldrig mötas de två" eftersom de aldrig kommer att göra det. De är helt enkelt för olika och för långt ifrån varandra. Men det är inget tragiskt med det. De lyser upp varsin del av tillvaron och det gör de bra.

Ur The Sunday Times, 24 juni

Following years of toing and froing, the Malta Transport Authority and Polidano Brothers have finally reached an agreement on the rebuilding of the collapsed section of the St Paul´s Bay Bypass, after the contractors accepted to repair the road of their own expense, unconditionally.

Jag tycker det är skönt att jobbet äntligen kommer igång så att man inte behöver åka den långa, krångliga och snirkliga vägen genom St Paul när man exempelvis ska till Gozofärjan. Nu blir det mycket lättare.

Bilden är från Gozo och föreställer vår norsktalande guide framför trappan upp till den berömda kyrkan med sin falska kupol.

Hardy Nilsson var också med

Planet lyfte på utsatt tid. Hardy Nilsson var också med. Jag gillar inte att flyga men när Hardy var med bedömde jag riskerna som ytterst små. Dessutom fanns där ett gäng bowlingspelare. De började rulla hatt redan efter tio minuter. Hardy satt tyst och lugn. Han var tryggheten personifierad. Till lunch fick vi kyckling. När flygvärdinnan samlade ihop brickorna efter avslutad lunch, sa jag till henne att kycklingen var god. Hon såg glad ut, det hade nog ingen sagt förut. Efter ett tag passerade vi alperna. Förra gången jag flög, det var 1983, var det Ungern som skymtade 10 000 meter ner. Då var planet på väg till Grekland och Hardy var inte med. Nu var han det. Han satt i sin fåtölj och verkade ha full kontroll på läget. Bowlingsspelarna var ordentligt uppskruvade. De strikade till max. Så småningom landade planet på Maltas internationella flygplats. Landningen var "så där" enligt medföljande expertis men Hardy reagerade inte. Han tog bara sitt handbagage och gick. Vilken kille!