Vasaloppet 2010

Jag missade tyvärr starten i morse, måste ha vridit bort huvudet på något sätt i just det ögonblicket och då var det kört. Ändå hade Plex pratat precis innan om det speciella ljud som uppstår när 16000 skidåkare samtidigt ger sig av. Han är en klassisk Vasaloppskommentator. Före honom var det Sven Jerring och Hyland, kanske även några andra. Åke Strömmer? Det bästa med Vasaloppet är att det håller på så länge. Man hinner fixa fika flera gånger och även koka gröt om det skulle behövas. Ett aktivt skidande kräver mycket bränsle, kroppen måste få sitt för att orka med. Just nu är det tjecken Rezack som leder, han har gjort ett ryck. Tvåa ligger Suther som är svensk, därefter en mindre klunga med några norrmän och svenskar och efter dem en större klunga innehållande bland annat Tylin och Svärd. De har vunnit flera gånger var men är fortfarande hungriga. Det var sorgligt att jag missade starten. Det var som när man kokar mjölk i en kastrull, vänder man ryggen till så börjar mjölken omedelbart koka. Spåren verkar för övrigt bra och vädret är perfekt. Man kan nog säga att förhållandena är hundraprocentiga. Elitåkarna har oftast 7-800 träningstimmar i kroppen, blåbären betydligt färre. Igår intervjuades två engelska entusiaster som skulle försöka ta sig ner till Mora utan att överhuvudtaget ha stått på skidor den här säsongen. Då är man optimist. Jag åkte en del skidor i yngre dagar, vill minnas att laggarna tillverkats av Bröderna Sandström i Edsbyn. Eller var det Tobo? Det var ju helt andra grejor då, de var tyngre och otympligare. Täby kommun brukade anordna årliga skidstafetter mellan förvaltningarna mot slutet av 1970-talet. De vältränade brandmännen och de vältränade poliserna vann alltid medan den ytterst bohemiska personalen på socialkontoret prenumererade på sista platsen. Så var det även det året, kan ha varit 1979, som jag var med. Jag tyckte ändå att jag gjorde en bra insats. Någon sa till och med "vilken jävla spurt du la på" och det var sant. För dagens Vasaloppsåkare gäller det att ha is i magen och bra glid. Glidet är A och O, det betyder allt. Felvallat = loppet kört. Då är det bara att komma igen nästa år. 1922 gick den första tävlingen, Ernst Alm vann. Vem minns honom idag? Jag gör det för han är den yngste, 22 år, som vunnit. Tiden var 7,32:49. I modern tid går det fortare undan. 3,38:57 är bästa tid, framsvettad av Peter Göransson 1998. Meste vinnare är förstås Mora-Nisse som vann 9 gånger mellan 1943 och 1953. Janne Stefansson ligger tvåa i maratontabellen med 7 vinster varav 5 i rad 1962 – 1966. Trea är Arthur Häggblad med 4 förstaplaceringar på 1930-talet. Det var han som på Sven Jerrings fråga "hur var det att åka idag?" svarade "åk själv gubbjävel så får du se hur det är". Det var ord och inga visor. Vet dock inte om det var efter ett Vasalopp som han röt till på det sättet, det kan ha varit efter någon annan skidtävling, kanske ett SM-lopp. 1961 vann David Johansson från Delsbo. Kranskullan detta år hette Marianne Eriksson. Undrar vad hon gör nu? Hon bör vara mellan 65 och 70, säkert tittar hon på loppet. Kranskullan 1922 hette Thérese Eliasson, sånt är roligt att veta. Vasaloppets devis är "I fäders spår för framtids segrar", det är vackert uttryckt. Det säger på något sätt allt. Sommaren 2003 åkte jag bil från Sälen till Mora och passerade då flera kända Vasaloppskontroller som Mångsbodarna, Evertsberg och Oxberg. Ingenstans var det liv och rörelse, annat är det idag när blåbärssoppan flödar. Men det var ändå roligt att se dessa platser, man blev uppfylld av något. Någon/några mil från Mora körde vi över det som finns kvar av Mora – Älvdalens järnväg. Den är nu kraftigt avkortad och används enbart för timmertransporter. Tåg och bilar får samsas på en liten bro. Landsvägen, som också kallas Vasaloppsvägen, är vacker att åka, den kan rekommenderas. Om man är intresserad av namnen på alla kranskullor genom tiderna är det bara att gå in här. Jag vill gärna veta namnet på 1949 års kranskulla eftersom det är mitt födelseår. Då klickar jag på markeringen och får veta att hon hette Kerstin Norlin. Enkelt och smidigt. Och viktigt. Nu har positionerna i dagens lopp förändrats. Klungan är ikapp, F Österberg leder och fjolårsvinnaren Tynell ligger tvåa. Var är norrmännen? De har åkt åt fel håll. Nej, de finns fortfarande med men ligger efter. Jag tycker att det är skönt att se Vasaloppet på TV, då slipper man ju gå ut. Jag får ångest av att gå ut. Jag kan gå ut i köket. Nyss gjorde jag det och tog en apelsin. Inget mer kaffe just nu, det blir för mycket. Morgonens -20 har stigit till -3. Facebookskönt. Jag är imponerad av kommentatorerna som lyckas hålla låda oavbrutet. Hela tiden förmedlar de intressanta fakta. Ibland pratar de med representanter för de olika teamen. De samtalar familjärt och vänligt, som om de vore gamla bekanta. Kanske är de det också, alla känner alla i skidvärlden. Nu är Rezack uppe på första plats, Tynell är tvåa och Svärd trea. De hjälper varandra att dra. Förra året var vi i Mora, det var på sommaren. Vi besökte Zornmuséet och Zorngården. På söndagsmorgonen tog vi en biltur för att försöka hitta Eldris, den sista Vasaloppskontrollen. Tyvärr villade vi bort oss och fick åka tillbaka. På vägen hem åt vi lunch på en restaurang belägen vid Siljan mellan Mora och Rättvik. Jag åt köttgryta och Y åt kroppkakor. Bodycakes. Restaurangägaren var tysk. Kanske österrikare. Det kändes näsvist att fråga vilket, till och med pinsamt. Ungefär som att be personen ifråga klä av sig, det blir ju så. Varför vill jag inte gå ut? Det är för jobbigt och för ointressant. Ingenting händer. Jo, en del händer men inte det som jag vill ska hända. Dessutom sa läkaren att jag skulle undvika fysiska strapatser. Sådana var inte bra för mig. "Låt bli det", sa hon kort och gott. Det som en läkare säger är kungsord. Vasaloppet 2010 går mot sin avslutning. Det ser ut att bli en spurtstrid. Ledarklungan har åkt i 3 timmar och 40 minuter. Inget nytt rekord idag. 9 kilometer kvar. James Ellroy var alkis, knarkare och kriminell, nu är han en av världens mest kända deckarförfattare. Där kan man tala om spurt. Men det är nog en trulig fan, helt inriktad på sig själv och sina behov. Vem är inte det? Tynell försöker dra sig loss men de andra hänger på. En grupp om 4 utkristalliserar sig. Nu är det taktik som gäller. Den med störst hjärna vinner. Ibland vinner den med störst syreupptagning. Om man är i bra form är det lätt att åka på infektioner, det sa kommentatorerna nyss. Jag vågar inte riskera det, alltså försöker jag ligga på en låg nivå. Dagens kranskulla är från Tierp i Uppland. Namn: Helene Söderlund, aktiv inom skidorientering. Ojojoj, 9 mil är långt. De milen känns i kroppen. "Pusch med triceps", säger kommentatorerna, det låter kul. Nu börjar spurten; Brink, Aukland, Tynell och Rezack. Brink kommer som från ingenstans och slår Tynell med centimetrar. Vilket lopp, jag är helt slut. Nästan lika slut som vid Skavlöten 1979 men inte riktigt. Fast det var ju "en jävla spurt" förstås. Den har jag levt högt på ända sen dess.