Dansbandskampen

Kväll i Valdemarsvik, vilket dock inte framgår av bilden ovan som förstås togs tidigare under dagen. De andra tittar på dansbandskampen i vardagsrummet medan jag bloggar från köket, helt perfekt. Första bandet ut, Titanix, är just härifrån men jag kan inte avgöra om de är bra eller dåliga. De behöver förstås inte vara dåliga, kanske är de halvbra. Det var inget fel på deras framträdande, de lät som ett dansband. Det är meningen att man i första hand ska dansa till deras musik, inte sitta och tjurlyssna. Det här gäller alla band. Zekes är en annan orkester. De spelar "Det bultar och det bankar", jag hör dem ända in i köket. Snön har fallit nästan hela dagen. Hoppas det slutar tills vi ska åka hem i morgon. Vi åker tidigt eftersom det är julmarknad i Vallentuna, den måste vi hinna med. Förra året var vi där. Det var kallt och vi gick in på konditoriet, där var det mysigt och varmt. Vi drack kaffe och åt en macka. Gott! Titanix spelade "Gråt inga tårar" kom jag på nu. Var inte sångerskan lite skrikig? Jag påstår inte att jag sjunger bättre men man har väl rätt till en åsikt. Eller? Det är roligt att lyssna på programmet här ifrån köket bara man slipper se det. Nu ska det tydligen röstas, banden är nervösa. Vilka går vidare? Jag dricker julmust som smakar bra efter den salta julmaten. Zekes går vidare. De är ett framtidsband, de har framtiden för sig. Men är inte sången lite svajig? Det gör ingenting eftersom hela framtiden svajar. Här i Valdemarsvik är det nästan som en vinter på 40-talet, kallt och mycket snö. Men det var kallare när vi kom klockan 10 i förmiddags - minus 17 grader. Nu är det bara minus 3, vilka svängningar. Däremot snöar det fortfarande. Playtones passerade också genom nålsögat. Sven-Ingvars gjorde sin första spelning i Segmons Folkets Hus 1956. Då var det drag. Huset var nämligen dåligt byggt, det drog rakt igenom väggarna. Säger jag men jag vet ju ingenting, jag bara svamlar. Tredje klara band är Torgny-Melins. De är veteraner, har hållit på länge. Gammal är äldst säger man ju. I så fall är saken klar. Kanske inte riktigt, en orkester återstår. Det blir Titanix. Hipp hurra, nu jublar Valdemarsviksborna. Inne på Davidssons Bowling slås idel strajkar. Nu låter de bättre tycker jag, de visar sin klass med en tryckare. De visar var skåpet ska stå, nämligen uppe på finalscenen. Fast nu ska två band bort, jag har visst inte förstått hur tävlingen går till. Inne på Tages varuhus bjöds det på kaffe idag. Förr var Tages cykel-och sportaffär, nu har klänningar och blusar tagit över. Kaffet tillagades i en liten maskin. Det var varmt och när man hällt i tillräckligt mycket mjölk gick det till och med att dricka. Det var absolut inget fel på kaffet men alla har sin smak. De var jättetrevliga inne på Tages, vi pratade om allt möjligt. Nu är röstningen avslutad, svenska folket har sagt sitt. Playtones och Titanix gick vidare. Fler strajkar inne på Davidssons. Jag gillar bilden som inleder detta inlägg. Den har lite "grafiska kvaliteter" som man säger när man inte kan hitta på något annat att säga. En ny Göta Kanalfilm har premiär på juldagen. Frågan är om den är lika dålig som Göta Kanal II. Kanske värre? Göta Kanal I var ganska rolig, särskilt startscenen med Per Oscarsson. En annan rolig film är "Sons of the Desert" med Helan & Halvan. I den försöker de lura sin fruar men misslyckas. Konstigt att de överhuvudtaget har fruar men det står förstås i manuskriptet. I verkligheten hade de fruar. Varsin. Jag vågar inte se hur slutresultatet blir i Dansbandskampen. Men jag kan inte undgå att höra; Playtones vann! Valdemarsvikarna gråter. Och spränger bowlinglokalen i luften. Hundrafaltig strajk. Jag stavar ordet på svenska, inte på engelska. Vi bor ju trots allt i Sverige. Nu sänker vi oss in i nattens tystnad. I morgon blir det morgon igen. Tack för det.

McDonalds i Hägernäs

En del av interiören på McDonalds i Hägernäs. Rena, klara linjer som utstrålar effektivitet. Här satt jag i måndags förra veckan och skrev en dikt. Den heter "Om döden" och finns att läsa på www.skrivarsidan.nu

Frösunda station

Den här bilden har jag tagit en gång tidigare. Det var på vårvintern 1976, jag hade köpt en Nikon F på Fotofynd i Stockholm och laddat den med Ilford HP 4, här skulle skjutas. HP 4:an var ganska grovkornig men det gjorde ingenting, kornigheten gav fina effekter. Jag misstänker att bilden togs på en söndag för det var då som jag hade tid att åka runt i landskapet och knäppa bilder. Att det blev Frösunda station var en slump. Jag passerade nog bara förbi, fick syn på huset och körde ner. Vid den här tiden var Roslagsbanans framtid högst osäker. Nedläggning var ett seriöst alternativ. Banan var ålderdomlig och tågen långsamma. Istället talades det om T-bana till Täby C och bussar ut på landsbygden. Delar av banan var redan nerlagd, till exempel till Norrtälje, Hallstavik och Uppsala. Så småningom blev även Rimbo, en gång en av de största järnvägsknutarna i Uppland, utan spårförbindelse. Men den fortsatta nerläggningen kom av sig. Tågen fick stånka på ett decennium till. Sedan blev de blåa och moderna och även rälsen fick en uppfräschning. Så här i slutet av 2009 talar allt fler om att förlänga Roslagsbanan till Rimbo och kanske göra en ny gren till Arlanda. Liket lever alltså. Just idag åkte jag åter ner till Frösunda station för att friska upp minnesbilderna. Analog SLR och negativ film var nu utbytta mot Canon digitalkamera samt SD minneskort. Huset ser ut som tidigare även om det rustats upp både in och utvändigt. Dagen var solig men lite kall. Den första snön föll i måndags. Jag ställde bilen på infartsparkeringen och gick därefter tillbaka upp mot stora vägen för att få in hela byggnaden i sökaren. En stund senare kom tåget från Kårstahållet. En passagerare satt i kuren och väntade medan en annan svängde runt hörnet precis när tåget anlände. Stopp i kanske en halv minut, därefter iväg mot Lindholmen. Fick själv lust att hoppa på men det gick inte. Bilden satt dock där den skulle och nu har den förflyttat sig från minneskortet till datorn och därifrån till det här inläggets inledning. Fantastiskt!